Boskapspest orsakas av ett morbillivirus och de flesta klövbärande djur är mottagliga för sjukdomen. Boskapspest är idag utrotad från hela världen. Sjukdomen förekom i Sverige på 1700-talet, men har i modern tid framför allt funnits i delar av Afrika och Asien. Det senaste utbrottet var i Kenya år 2001. FAO startade 1994 en världsomspännande kampanj som 2011 uppfyllde sitt mål när boskapspest som första veterinära smittämne förklarades utrotat .
Djur som drabbas av boskapspest får påverkat allmäntillstånd med feber, nos- och ögonflöde samt efter några dagar sårskador i mun, näshåla och runt urinröret. Djuren saliverar då påtagligt och luktar mycket illa från munnen. Efter feberfasen drabbas djuren av en våldsam mörkfärgad blodblandad diarré som leder till att djuret kollapsar och dör till följd av uttorkning. Djur som överlever får livslång immunitet.
Boskapspest orsakas av ett morbillivirus som är närbesläktat med både mässling-, valpsjuke- och peste des petits ruminantsvirus. Sjukdomen som är mycket smittsam drabbar de flesta klövbärande djur, men framför allt nötkreatur och bufflar. Boskapspest sprids framförallt genom direktkontakt mellan djur, men smittämnet kan överleva länge i kyld eller frusen vävnad från sjuka djur, dock avdödas det vid upphettning.Diagnos ställs genom påvisande av virus eller virusantikroppar.
Boskapspest lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att sjuka djur skall isoleras så att de inte kan komma i kontakt med andra djur. Djur på bete skall tas in inomhus. Misstänkt smittade djur får inte flyttas från den byggnad där de hålls. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.