Infektiös hematopoietisk nekros (IHN)
IHN är en virussjukdom som drabbar regnbåge och lax. Sjukdomen orsakar slöhet och onormalt simsätt (whirling, eller ”spiralsimning”).
Översikt
Mottagliga för sjukdomen: laxfisk.
Fråga | Fakta |
|---|---|
Zoonos | Nej |
Smittämne | Novirhabdovirus |
Förekomst
Sjukdomen finns i delar av Europa, Nordamerika, Iran, Korea och Japan. I länder som Frankrike, Belgien och Tyskland förekommer årliga utbrott av IHN och i till exempel Italien förekommer sjukdomen endemiskt. Danmark, Finland, Norge, Island, Sverige, Irland och Storbritannien anses fria från sjukdomen. Under första halvan av 2007 rapporteras om utbrott från Slovenien.
Övriga benämningar
Internationellt: Infectious haematopoietic necrosis (IHN).
Engelska: Infectious haematopoietic necrosis.
Värddjur
IHN drabbar framförallt juvenil regnbåge (Oncorhynchus mykiss), lax (Salmo salar), och ett flertal av arter av Stilla havslax (Oncorhynchus sp). Infektion har även vid enstaka tillfällen påvisats i andra laxfiskar såsom öring (Salmo trutta), röding (S. fontinalis, S.alpinus) och harr (Thymallus thymallus), och även i icke laxfiskar som strömming/sill (Clupea pallasi), torsk (Gadus morhua), stör (Acipenser transmontanus) och gädda (Esox lucius).
Klinisk bild
Fisken uppvisar beteendeförändringar i form av slöhet och onormalt simsätt (whirling, eller ”spiralsimning”). Mörkfärgning, exoftalmus och utspänd buk tillsammans med anemi, hud- och muskelblödningar (ofta bakom skallbasen och ovan sidolinjen) är de yttre förändringar som kan observeras.
Infektiös hematopoietisk nekros (IHN) ger inte sjukdom hos människa.
Etiologi
Infektiös hematopoietisk nekros (IHN) orsakas av ett virus i familjen Rhabdoviridae, genus Novirhabdovirus.
Provtagning och diagnostik
För att diagnostisera sjukdomen uttas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta. Proverna (eller hela fiskar) skickas till SVA avdelning för vilt, fisk och miljö med angivande om sjukdomsmisstanke. Informera laboratoriet i förväg att prov kommer. Vid misstanke på sjukdomen skall veterinära myndigheter (jordbruksverket och länsveterinär) informeras. Observera smittrisken, all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.
Differentialdiagnoser
- Viral hemorrhagisk septikemi/VHS
- Infektiös pankreasnekros/IPN
- Infektion med Flavobacterium psychrophila
- Kringsjuka (Myxobolus cerebralis)
- Yersinios
- Infektiös laxanemi/ILA
Patogenes och patologi
Virus infekterar via gälarna och fenbaserna. Njure, mjälte och andra inre organ är de platser där viruset förekommer mest frekvent under infektion.
Inre organförändringar är blödningar och ödem i samtliga organ, ascites samt en utspänd magsäck och tarm med vätskeinnehåll. Mikroskopiska fynd är degenerativa nekroser i hematopoetisk vävnad, njure, mjälte, lever, pancreas och magsäck/tarm. Nekros i eosinophila granulärceller i tarmväggen är patognomiskt.
Epidemiologi
Känsligheten mellan olika individer inom en art kan variera stort. Yngre fiskar är känsligare än äldre som utvecklar en stigande resistens utom under lekperioderna. Klinisk IHN ses vid vattentemperaturer mellan 8 – 15 °C. Överlevande fisk uppvisar en stark immunitet med cirkulerande antikroppar. Sjukdomen är vertikalt och horisontellt överförbar.
Beredskap och bekämpning
Det finns ingen medicinsk behandling mot sjukdomen, inte heller något fungerande vaccin.
Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket omedelbart informeras.
Folkhälsoaspekter
Infektiös hematopoietisk nekros (IHN) ger inte sjukdom hos människa.
Populärvetenskaplig sammanfattning
Mottagliga för sjukdomen: laxfisk.
Sjukdomen drabbar regnbåge och lax. Viruset förekommer i flera Europeiska länder. Danmark, Finland, Norge, Island, Sverige, Irland och Storbritannien anses fria från sjukdomen. Fisken får beteendeförändringar som kan visa sig i form av slöhet och ett onormalt simsätt. Fisken kan börja simma i spiraler. Mörkfärgning, utstående ögon och utspänd buk tillsammans med anemi, hud- och muskelblödningar (ofta bakom skallbasen och ovan sidolinjen) är de yttre förändringar som kan ses. Inre organförändringar är blödningar och ödem i samtliga organ samt en utspänd magsäck och tarm med vätskeinnehåll.
Sjukdomen orsakas av rhabdovirus. Det finns ingen medicinsk behandling mot sjukdomen och inte heller något fungerande vaccin. Sjukdomen sprids via sjuka fiskar, symtomfria smittbärare och omgivningen och även, enligt nuvarande erfarenhet, från föräldradjur direkt till avkomman. För att diagnostisera sjukdomen tas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta och skickas till SVA:s avdelning för vilt, fisk och miljö/fisksektionen.
Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Prover skickas till SVA:s avdelning för vilt, fisk och miljö/fisksektionen Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Det är viktigt att all utrustning som varit i kontakt med smittad fisk eller den smittade fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.