Epidemiologi

Afrikansk  hästpest kan infektera hästar, mulor, åsnor, zebror, kameler och hundar. Sjukdomen sprids  via blodsugande insekter av släktet Culicoides, i allmänhet Culicoides  imicola. Sannolikt kan även vissa andra myggor eller fästingar fungera som  vektorer. Genomgången  infektion ger immunitet mot homologa virusstammar och möjligen visst skydd även  mot övriga serotyper. Viremin kvarstår vanligen bara 4-8 dagar, parallellt med  febern. Hästar har dock påvisats kunna vara viremiska i upp till 17 dagar och  zebror och åsnor så länge som 28 dagar. Infekterade hästar utgör ingen  smittfara vid direktkontakt, men man kan påvisa virus i blod, vävnader och  kroppsvätskor (inklusive sperma) hos dessa. I normalfallet krävs dock svidknott  för att smittan ska spridas till andra hästar.

En viktig faktor  i epidemiologin för en insektsburen sjukdom är dess reservoar. För hästpest är  denna inte klarlagd. Zebror föreslås var den naturliga reservoaren, men  elefanter har också diskuterats. Hästar, mulor och åsnor utvecklar sådan  höggradig viremi att de kan infektera Culicoides. Då sjukdomen endast  etablerat sig som enzootisk i vissa regioner i Afrika är det troligt att  reservoardjurets utbredningsområde sammanfaller med dessa.

Sjukdomen kan  spridas till nya områden genom transport av infekterade djur och sannolikt även  genom att vinden för med sig vektorn. Det senare tros ha varit fallet då  smittan 1966 nådde södra Spanien. Den huvudsakliga vektorn, Culicoides imicola, finns i dag i flera  europeiska Medelhavsländer och har även setts så långt norr ut som i Schweiz.  Det är osäkert om svenska svidknott skulle kunna fungera som kompetenta  smittspridare.

Comments are closed.