Får- och getkoppor orsakas av olika virus inom genus Capripoxvirus. Förutom får och get kan vissa virusstammar även infektera ren. Fall av getkoppor hos människa, på händerna, finns beskrivet.
Får och getkoppor förekommer endemiskt i Mellanöstern, Centralasien, Turkiet, Indien och i delar av Afrika. Sjukdomen har också rapporterats från Europa under senare år, med utbrott i Bulgarien 2013 och i Grekland 2013-2015.
Symtombilden vid fårkoppor och getkoppor är mycket likartad. Sjukdomsförloppet kan vara akut, vilket vanligen är fallet i fullt mottagliga besättningar, eller milt, nästan subkliniskt. Sjukdomen börjar med feber, aptitlöshet, ökad salivation och flöde från nos och ögon. Inom ett par dagar uppträder förändringar i huden och ibland också på slemhinnor. Det är lättast att se kopporna där ullen är tunnast, samt i munhålan. Kopporna börjar som röda ”prickar” och utvecklas vidare till blåsor som kan vätska sig och sedan övergå i krustor under avläkningen. Koppor på slemhinnor inne i kroppen kan ge allvarliga symtom och unga djur dör ofta av sjukdomen. Bakterieinfektioner försvårar avläkningen av kopporna och kan förorsaka andra symtom.
Fårkoppor och getkoppor är höggradigt smittsamma virussjukdomar. De orsakas av olika, men närbesläktade poxvirus. Koppvirus sprids främst via direktkontakt med smittade djur. Eftersom smittämnet är mycket tåligt och överlever länge i miljön kan det också lätt spridas med redskap, transportfordon, skötares kläder etc. som förorenats med sekret från infekterade djur. Då ullen hos infekterade djur lätt förorenas av koppsekret kan smittämnet också finnas kvar länge i ullen på djur som tillfrisknat från sjukdomen. Den histopatologiska bilden är vanligen typisk och möjliggör en preliminärdiagnos. Man kan också titta på vävnadsprover med elektronmikroskop för att se virus. Antikroppar kan detekteras inom en vecka efter hudförändringarnas uppträdande. Serologiska undersökningar används främst för besättningsundersökningar.
Får- och getkoppor lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tagit sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man håller det misstänkta djuret/djuren isolerat från andra djur (inomhus). Övriga får och/eller getter som kan ha kommit i kontakt med sjuka djur tas också in . Man får absolut inte flytta misstänkt smittade djur till något annat djurstall. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar