Viruset sprids via svidknottbett. Från bettplatsen kommer viruset till den lokala lymfknutan där det börjar replikera. Efter uppförökning i den lokala lymfknutan sprids viruset till sekundära replikationsplatser, till exempel mjälten eller lungorna.
EHDV är ett cytolytiskt virus och de kliniska symptomen och patologiska förändringarnas utseende beror på var i kroppen viruset primärt replikerar. Epizootisk hemorragisk sjukdom ger till kärlskador och olika grad av disseminerad intravaskulär koagulation vilket i sin tur kan orsaka blödningar, ödem och vävnadsnekros på grund av trombos. En lång, cellassocierad viremi, särskilt förknippad med de röda blodkropparna, ses hos djur som infekterats med EHD-virus. Detta gör att viruset finns tillgängligt i blodet för blodsugande svidknott under en längre tidsperiod. Hos nötkreatur kvarstår viremin 7–42 dygn.