Sammanfattning Infektiös laxanemi (ILA)

 Sjukdomen drabbar främst lax. Öring och regnbåge blir inte sjuka av viruset men kan fungera som smittbärare. Sjukdomen finns inte i Sverige men finns påvisad i Skottland, Kanada, Irland, Chile och Norge. Området från Stavanger till svenska gränsen har aldrig haft något utbrott av ILA. Närheten till områden med infektion gör ändå att det finns skäl att, framförallt på den svenska västkusten, vara observant på symtom på sjukdomen.

Fisken får beteendeförändringar som ett slött och onormalt simsätt på grund av balanssvårigheter. Andra symtom som man kan se är utspänd buk, blödningar på buken, mörk lever, anemi, och ibland blödningar i ögonkammaren.

Sjukdomen orsakas av ortomyxovirus och drabbar, enligt norsk erfarenhet, lax i kustvatten och smittar enligt nuvarande kunskaper inte från föräldradjur direkt till avkomman. Dödligheten kan variera mellan 0-100 procent. Viruset sprids via vattnet och med fiskodlingsutrustning. Fiskar som överlevt ILA blir symtomfria smittbärare och kan sprida sjukdomen vidare. För att diagnostisera sjukdomen tas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta. Ta även blodutstryk och blodprov (3 ml heparinrör) och formalinfixera material för histopatologi från lever, mjälte och främre delen av tarmen.

Vid misstanke på förekomst av smittämnet ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Proverna skickas till SVA:s avdelning för vilt, fisk och miljö/fisksektionen. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. All utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar

Comments are closed.