Perifer blödning lymfknuta
En av de mest vanliga sektionsfynden vid klassisk svinpest är blödningar i lymfknutans perifera delar. Detta är en skillnad mot afrikansk svinpest, där blödningarna omfattar hela lymfknutan.
Bildkälla: Community Reference Laboratory for CSF
Infektionsvägen är oftast via mun- eller nässlemhinna och virus replikeras först i tonsillerna. Därifrån sprids det till bl.a. kärlendotel och lymfoid vävnad.
Vid obduktion av akuta fall ses förstorade, hemorragiska lymfknutor samt blödningar (vanligen petekiella) speciellt i njurbark, urinblåsa, larynx och trakea. Blödningarna uppstår till följd av degeneration och proliferation av kärlendotel samt kombinerat med trombocytopeni och störningar i fibrinogensyntesen.
I mjälten och gallblåsans vägg ses ofta infarkter. I tunntarmen kan petekiella blödningar ses, mera sällan en hemorragisk-nekrotiserande gastroenterit. Cirkulära, upphöjda ulcera, s.k. ”buttons”, kan ses i colon. Vid kronisk form är ulcerering och nekrotisering av grovtarmslemhinnan vanligt förekommande och tvärgående kalcifiering av revbenens distala del ses vid histologi. Sekundär bakteriell pneumoni och enterit hör ofta till bilden.
Negativ sektion kan förekomma även i fall med akuta kliniska symtom.
Mjältinfarkter
Mjältinfarkter betraktas i princip som patognomt för klassisk svinpest.
Bildkälla: PIADC / CSFPH
Njurblödningar
Petechier i njurbarken är ett vanligt fynd vid klassisk svinpest, men förekomsten av dem kan variera, från ett fåtal till mer omfattande.
Bildkälla: Community Reference Laboratory for CSF