INKUBATIONSTID: 2–15 dagar.
Som tidigare nämnts förekommer, förutom den dramatiska akuta formen, utbrott av sjukdom av mer kronisk karaktär. Vid mild form kan reproduktionsstörningar vara dominerande symtom. Under det stora europeiska utbrottet 1997 sågs kliniska symtom av väldigt varierande slag, vilket försvårade upptäckten av primärfall.
Akut form
Den akuta formen debuterar plötsligt med hög, kvarstående feber (42°C), inappetens och slöhet. Djuren blir ovilliga att röra sig, skakar, ”buntar ihop sig” och gräver ner sig i halmen. En blåpurpurröd missfärgning av huden speciellt vid öronbasen, trynet, mellan frambenen, under buken och längs insidan av låren utvecklas och eventuellt senare små nekroser längs öronkanten, tryne och vulva. I framskridet stadium av sjukdomen blir gången svajig och stapplande vilket ofta följs av bakdelsparalys. Konvulsioner förekommer. Mortaliteten uppgår till 95–100 % och de flesta djuren dör inom 10–20 dagar.
Kronisk form
Kronisk form kan ses hos grisar som överlevt akutfasen men även hos djur som aldrig visat denna dramatiska bild. Utdragna och intermittenta sjukdomsperioder med anorexi, undulerande feber, diarré och dermatit kan vara de mest framträdande kliniska tecknen. Djuren är mer mottagliga för andra sjukdomar, och dör ofta i sekundära infektioner. Sjukdomsförloppet kan sträcka sig över månader men slutar alltid med döden.
Reproduktionsstörningar
Likt andra pestivirus kan svinpestvirus hos dräktiga djur ge upphov till transplacentär infektion. Reproduktionsstörningar kan vid subklinisk eller mild infektion vara det mest framträdande tecknet på sjukdom i en besättning. Embryodöd, aborter, missbildningar, mumifieringar samt död- eller svagfödda grisar har beskrivits. Till missbildningarna hör bl.a. cerebellär hypoplasi varvid levande födda grisar kan uppvisa kongenital tremor. Grisar som föds levande efter en transplacentär infektion kan vara persistent infekterade. Dessa djur kan te sig normala men svaghet och hög perinatal dödlighet ses vanligen.