Mjältbrand som även kallas antrax kan infektera alla däggdjur, inklusive människa. Bakterien som kan överleva länge i marken kan påvisas över hela världen, men fall förekommer normalt inom begränsade områden. Sjukdomen förekommer över hela världen, men antalet utbrott varierar med smittryck, klimat och årstid. Eftersom smittämnet kan överleva extremt länge i miljön kan inget land sägas vara fritt, även om lång tid förflutit sedan det senaste fallet. I Sverige var sjukdomsfall hos idisslare vanligt fram till 1940-talet. De senaste fallen inträffade 1981, 2008, 2011 och 2013.
Symtombilden varierar med djurslag. Inkubationstiden är 1-14 dagar. Hos de känsligaste djurarterna, nötkreatur och små idisslare, ses oftast plötsliga dödsfall utan att symtom hunnit observeras. Det förekommer att kadavret har ofullständig likstelhet och mörkt, okoagulerat blod rinner ur kroppsöppningarna samt att förruttnelsen går ovanligt snabbt. I de fall där symtom observeras inträder förhöjd kroppstemperatur, slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor, blödningar i slemhinnorna och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken. Djuren dör vanligen inom 48 timmar, men kan ibland överleva tre till fem dagar. Hästar kan få hög feber, svullnader på hals och buk, blodig diarré och koliksymptom och sjukdomen leder till döden. Grisar får vanligen en lokal infektion i svalget som ger svullnad, ibland med påföljande andningssvårigheter. Hundar och katter är relativt resistenta mot infektionen. Vid infektion ses feber, nedsatt aptit, eventuellt kräkningar och diarré och ansvällning i huvud- och halsregion. Dödsfall kan förekomma, men är ovanligt. Strutsfågel är den enda fågelart som anses kunna infekteras med mjältbrand.
Människa kan smittas av mjältbrand men det är ovanligt. För mer information om mjältbrand hos människa, se Folkhälsomyndigheten
Mjältbrand orsakas av den sporbildande bakterien bacillus anthracis. I miljöer utanför djurkroppen skyddar sig bakterien genom att ombildas till spor, ett slags vilostadium. Många miljöfaktorer påverkar bakteriernas benägenhet och förmåga till sporulering. Sporerna har mycket god överlevnadsförmåga och kan överleva i över 50 år i jorden. På marken förlorar sporerna sin livskraft efter 3-5 år. Bakterien är i regel känslig för antibiotika. Förorenad jord och direktkontakt med kroppsvätskor och vävnader från djurkadaver är de vanligaste smittkällorna för mjältbrand. Smittämnet anses inte spridas vid direktkontakt mellan djur men kan bland annat spridas med vatten och med flugor och andra insekter. Bakterien kan inte penetrera intakt hud. Djur smittas antagligen vanligtvis under betesgång genom intag av sporer med födan eller genom inhalation. Det finns fortfarande faktorer som är okända vad gäller smittspridningen. Diagnos ställs vanligen genom undersökning efter bakterier i blodet från djuret. Djur med misstänkt mjältbrand ska inte förflyttas eller öppnas. Genom att snabbt täcka över kadaver av misstänkta fall samt genom att hantera dem med försiktighet och destruera dem genom bränning kan kontaminering av markområden förhindras. Idisslare och andra känsliga djur ska förhindras att komma i kontakt med kontaminerade markområden. Vaccin finns för djur och människa, men i Sverige krävs särskilda tillstånd för att få vaccinera djur. Människa kan skyddas genom förbyggande åtgärder riktade mot djur samt genom att bära skyddskläder vid kontakt med infekterade eller misstänkt infekterade djur.
Mjältbrand lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur (ta in ev. andra djur som finns på samma bete). Om djuret är dött skall man täcka över kadavret, t.ex. med en presenning, och se till att inga andra djur eller flygande insekter kommer åt det. Även annat material som kan innehålla smittämne skall hanteras så att varken djur eller människor kommer i direkt kontakt med det. Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall. Misstänkta mjältbrandskadaver ska inte obduceras eller öppnas! Vid öppning kan mjältbrandsbakterierna sporulera och omgivningen kontamineras. Människor som misstänks ha smittats av mjältbrand bör kontakta läkare. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.