INKUBATIONSTID: 3-5 d, upp till 2 v (gäller djur och naturlig infektion)
Mjältbrand hos djur kan indelas i åtminstone tre olika former: perakut, akut och subakut-kronisk. Idisslare drabbas vanligen perakut eller akut, hästar akut, svin samt hundar och katter får oftast lokaliserad subakut-kronisk form.
Vid den perakuta formen uppmärksammas ofta inte tecknen på sjukdom före djurets död. Anamnesen beskriver ofta att djuren setts fullt friska endast timmar innan de funnits döda. Under en mycket kort tid inträder hög feber (42 °C), muskeldarrningar, dyspné och svullna slemhinnor. Dessa tecken följs snart av kollaps, konvulsioner och död. Efter döden kan ibland blodiga flytningar från kroppsöppningar ses.
Nötkreatur
Nötkreatur med akut form insjuknar med hög feber (41–42 °C), depression och apati eventuellt föregånget av viss excitation. Snabb och djup andning, förhöjd hjärtfrekvens och svullna, hemorragiska slemhinnor hör också till bilden. Diarré, blodiga flytningar från nosen, blodblandad mjölk, kastning samt lokala ödem i olika kroppsdelar kan utvecklas. Mortaliteten är hög och djuren dör vanligen inom 48 timmar, men överlever ibland upp till 3–5 dagar (subakut form).
Hästar
Hästar med akut form uppvisar något varierad bild beroende på infektionsport. Om infektionsvägen är peroral kan enterit och kolik åtföljt av hög feber och senare depression och död inom 48–96 tim. bli följden. Sepsis utvecklas då inte alltid. I andra fall samt vid andra infektionsvägar till exempel insektsbett utvecklas ömmande subkutana ödem på olika delar av kroppen. Dyspné till följd av ödem i halsen kan förekomma. Djuren har feber, är apatiska och blödningar kan ses på synliga slemhinnor. Förloppet varar ofta 1–3 dagar men enstaka djur lever upp till en vecka eller längre.
Gris
Hos grisar utvecklas subakut till kronisk form, vanligen som följd av per oral smitta. Infektionen lokaliseras ofta till svalget (s.k. svalgantrax eller glossantrax), främst regionala lymfknutor och tonsiller. Feber kan förekomma. Till följd av det ödem som uppstår får drabbade djur sväljningssvårigheter och i grava fall andningssvårigheter som kan leda till död genom kvävning. I en del fall kan en letal bakteriemi utvecklas. Lindriga fall kan överleva och då bära smittämnet. Hos gris ses ibland även lokalisering till tarm och tarmlymfknutor vilket manifesteras som gastroenterit. Symtomen är härvidlag mindre typiska.
Karnivorer
Den hos gris beskrivna subakuta till kroniska formen är även den som vanligen ses hos karnivorer som hund och katt. Dessa djur anses relativt resistenta och tillfrisknande från sjukdomen är inte ovanligt. Hos farmade minkar har svåra utbrott av intestinal antrax rapporterats. Förloppet har närmast varit akut och djuren har dött inom några dagar efter förtäring av kontaminerat foder.
Människa
Se Folkhälsomyndighetens hemsida