Brucellos hos nötkreatur
INKUBATIONSTID 30–60 dagar.
Brucellos hos nötkreatur orsakas nästan alltid av Brucella abortus och ger framför allt aborter i sent dräktighetsstadium, kvarbliven efterbörd och metrit.
En viss grad av omvänd åldersresistens föreligger (dvs. unga djur är mindre mottagliga) och viss variation i olika djurrasers mottaglighet har också rapporterats. Dräktiga kor som infekteras aborterar sent i dräktigheten, efter femte månaden. Aborten åtföljs vanligen av kvarbliven efterbörd och metrit. Den sistnämnda kan vara akut, och då leda till septikemi och djurets död, eller kronisk varvid djuren blir tillfälligt infertila. Efterföljande dräktigheter förlöper i regel normalt, men det förekommer att samma ko aborterar även en andra, eller till och med tredje gång.
Tjurar som infekteras kan få orkit och epididymit. Ena eller båda testiklarna blir kraftigt ansvällda och ömmande. Svullnaden kvarstår länge och testikeln nekrotiseras slutligen. Djuren är sterila under akut stadium, och en tid därefter, men om angreppet är enkelsidigt kan de åter bli fertila.
Lokalisering till synovialmembran kan ge prekarpalbursiter.
Djur som genomgått infektion kan bli permanenta bärare av smittämnet, eftersom det bärs intracellulärt.
Brucellos hos häst
Hästar får främst bursiter och artriter. Mankfistel var förr ett vanligt tecken på brucellos hos häst. Sjukdomen orsakas företrädesvis av B. abortus.
Brucellos hos gris
Hos gris är Brucella suis den vanligaste orsaken till brucellos. Infektionen karakteriseras av sterilitet och aborter hos suggor, orkiter hos galt och hög dödlighet bland smågrisar. B. suis visar inte den starka tendens till predilektion till vissa organ (ffa reproduktionsorganen) som B. abortus gör. Organismen kan hos infekterade djur isoleras från flertalet vävnader i kroppen. Symtomen är därför mer varierade, beroende på var infektionen lokaliserats, och den kliniska bilden kan vara diffus. Förutom ovan nämnda tecken ses ofta artriter och bakdelsförlamning till följd av osteomyelit, men inte feber. Mortaliteten hos smågrisar är hög, upp till 80 %, men hos vuxna djur är den försumbar. Infekterade djur kan med tiden eliminera smittämnet men återinfektioner förekommer.
Brucellos hos får
Brucellos hos får orsakas främst av Brucella ovis och B. melitensis men även av B. abortus. Infektion med B. ovis ses främst som orkiter och epididymiter. Aborter under sista delen av dräktigheten kan förekomma men hör inte alltid till bilden. Vid infektion med B. melitensis och B. abortus är aborter typiskt, liksom det är hos get och nöt.
Brucellos hos get
Hos get ses främst infektion med Brucella melitensis. Sjukdomen är i de flesta avseenden snarlik brucellos hos nötkreatur orsakad av B. abortus. Under den inledande bakteriemin kan djuren få feber och stört allmäntillstånd. Typiskt är dock aborter under sen dräktighet och orkiter samt eventuellt mastit, artrit och bursit.
Brucellos hos hund
B. abortus och B. suis har då och då isolerats vid aborter hos hund, i länder där dessa infektioner förekommer. Specifik för hund är dock infektion med B. canis. Dräktiga tikar aborterar, vanligen mellan sjunde och nionde dräktighetsveckan. Samma tik kan abortera även nästkommande dräktighet, men kan också valpa normalt. Efter aborten får hon flytningar som kvarstår 1–6 veckor. Valpar som föds levande dör vanligen inom några dygn.
Hos hannarna ses epididymit, prostatit och ödem i skrotum. Ena eller båda testiklarna atrofierar i ett senare skede. På skrotum ses ofta en slickdermatit betingad av den intensiva smärtan. Infektionen kan kvarstå subkliniskt ett par år.
Brucellos hos människa
Benämningar som maltafeber, medelhavsfeber eller undulantfeber syftar alla på sjukdomen, som i tidigt skede karakteriseras av undulerande feber, frossa, svettningar, allmän svaghetskänsla och ledvärk. Dessa symtom kan med fog kallas influensaliknande, och diagnosen kan lätt misstas för influensa på detta stadium. Efter ett par dagar avtar symtomen men kan efter en tid återkomma, något som kan upprepas flera gånger. Tillfrisknandet tar ofta lång tid och sjukdomen kan övergå i ett kroniskt stadium. Symtomen är då än mer diffusa och kan bestå av svaghet, återkommande lätta temperaturstegringar, ledvärk men t.ex. även illamående, gastrit, huvudvärk, ryggvärk och sömnproblem. Inkubationstiden kan variera från 1-3 veckor upp till ett par månader.