På grund av sjukdomens kroniska natur samt att symtomen är så varierande är tuberkulos en svår diagnos att ställa på kliniska grunder. Det enda generella symtomet, som dock ses först i sent infektionsstadium, är avmagring.
Nötkreatur
Hos nötkreatur är symtomen ofta smygande. Gradvis avmagring kan vara det enda tecknet. Avmagringen åtföljs av nedsatt allmäntillstånd med tilltagande slöhet. Lungtuberkulos karaktäriseras av kronisk, produktiv hosta. Dyspné kan också uppträda. Vid tuberkulos i bukhålan kan förstorade lymfknutor trycka på olika inre organ och därmed ge upphov till skiftande symtom, såsom buksmärtor och ascites. Tuberkulos i livmodern är ovanligt, men förekommer. Tuberkulös mastit är av mycket stor betydelse för spridning av smitta till människa och även till kalv. Mastiten karaktäriseras vanligen av en markerad, påtaglig induration och juverhypertrofi, men kan också ta formen av lokaliserade, ibland palperbara, mindre granulom.
Gris
Den vanligaste formen hos gris är granulom lokaliserade till svalgets lymfknutor. Dessa ger oftast inga kliniska besvär. Vid generaliserad tuberkulos uppvisas symtom liknande dem hos nötkreatur.
Häst
Tuberkulos hos häst är mycket ovanligt, men kan bl.a. ge en smärtsam osteomyelit i nackkotorna, eller s.k. miliär tuberkulos i lungorna.
Får och get
Bronkopneumoni är den vanligaste formen hos dessa djurarter, med hosta som främsta symtom.