Rabies kan förebyggas genom att undvika kontakt med okända däggdjur samt genom förebyggande vaccinering. Vid införsel av sällskapsdjur till Sverige gäller särskilda införselkrav, som vaccinering för att skydda Sverige bland annat mot att rabiesinfekterade djur förs in i landet.
Rabiesövervakningen av fladdermöss i Sverige har pågått sedan slutet av 90-talet och cirka 900 döda fladdermöss har under tiden skickats in till SVA för undersökning. Inte i någon av fladdermössen som undersökts har rabiesvirus påvisats.
För att förhindra vidare smittspridning från misstänkt infekterade djur ska de så snart som möjligt isoleras för att undvika direktkontakt. Det är också viktigt att spåra riskkontakter med konstaterat smittade djur för att spåra källan till infektionen samt för att stoppa vidare smittspridning.
Vaccinationskampanjer på både tama och vilda djur anses vara den huvudsakliga vägen mot utrotning av rabies enligt OIE och WHO. Vilda djur såsom rävar och mårdhundar vaccineras genom att särskilda beten med vaccin sprids manuellt eller med flygplan. För kontroll av rabies bland lösspringande hundar ses bästa effekt om populationsbegränsande åtgärder (genom bl.a. kastrering) sätts in som komplement till vaccineringsåtgärder.
Risken att få in rabies via smuggelhundar, SVA
Rabiesövervakning av fladdermöss, SVA
EU förordning 998/2003 samt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2011:49) om vaccination av djur mot rabies.
Se Jordbruksverkets info om införsel av hund, katt och iller