Sjukdomen  beskrevs första gången 1921, i Kenya, som en perakut till akut förlöpande  sjukdom, karakteriserad av blödningar och en mortalitet nära 100 %. Länge var  sjukdomen begränsad till Afrika söder om Sahara, men 1957 påvisades den i  Portugal. Den utrotades därifrån genom ett utslaktningsprogram, men 1960  uppstod där en ny epizooti varvid sjukdomen spreds till Spanien. Sedan förekom  den enzootiskt på den iberiska halvön fram till 1995, då man efter intensiva  bekämpningskampanjer lyckades utrota sjukdomen. Den uppträder då och då i andra  länder, många gånger långt från möjliga smittkällor. I slutet på 1970-talet  spred den sig t.ex. till en rad länder som Kuba, Haiti, Dominikanska  Republiken, Brasilien och Malta, men har efter intensiva bekämpningsprogram där  bemästrats. I flera fall har en total utplåning av svinpopulationen i stora  områden varit nödvändig. Även norra Europa (Holland och Belgien) har haft  utbrott. Sjukdomen har aldrig påvisats i Sverige.

Från  denna tidigare våg av utbrott i Europa stammar också smittan på Sardinien där  sjukdomen fortfarande förekommer. Den är där svårutrotad bl a på grund av  förekomsten av en grishållning som baseras på viltlevande grisar. I Afrika  söder om Sahara är sjukdomen enzootisk och under 2007 rapporterades om utbrott  i Georgien som sannolikt orsakades av att grisar kom i kontakt med infekterat  matavfall från ett afrikanskt fartyg. Sjukdomen spreds sedan vidare i Kaukasien  och också vidare i Ryssland, där sjukdomen har fått stor spridning. 2013 konstaterats afrikansk svinpest i Vitryssland, och 2014 även i baltikum och Polen.