Folkhälsoaspekter

Tuberkulos är en av de mest spridda infektionssjukdomarna i världen och man räknar med att c:a två miljarder människor är infekterade med tuberkulosbakterien. Varje år insjuknar minst nio miljoner människor i aktiv tuberkulos och c:a 1.6 miljoner dör. 80 % av fallen återfinns i utvecklingsländer.

Globalt är tuberkulos en sjukdom som drabbar barn och yngre vuxna. I Sverige har vi sedan många decennier sett en minskning av tuberkulosen. Dock har på senare år infektion med M. tuberculosis ökat (2003-2005; ökning med 40 %) och inhemsk smittspridning förekommer, både bland barn och vuxna, främst i den utrikes födda befolkningen (det har varit ett par utbrott på förskolor under senare år, bl.a. i Stockholm).

De flesta nya fall (ett fåtal per år) av infektion med M. bovis i den svenskfödda befolkningen gäller personer över 65 år, varav de flesta smittats i Sverige under början och mitten av 1900-talet (innan mjölken pastöriserades) eller svenskar som varit i länder där tuberkulos är vanligt förekommande hos djur.

Tuberkulos har under senare år fått förnyad aktualitet genom:

  • kopplingen till HIV/AIDS-sjukdomen, som ökar mottagligheten och därmed bidrar till en ökad spridningsrisk,
  • klart ökad förekomst i många länder (inte minst i vissa öststater),
  • uppkomsten av bakteriestammar som är resistenta mot tuberkulosläkemedel.
  • hög förekomst på populära exotiska sällskapsdjur såsom till exempel alpacka

Tuberkulos överförs oftast genom att man andas in bakterierna eller dricker kontaminerad mjölk. Många smittas i barn- och ungdomsåren. Småbarn får sällan en öppen lungtuberkulos och är därför oftast inte smittsamma.

Human tuberkulos kan uppträda i en primär och en postprimär form.
Den primära formen uppträder i nära anslutning till infektionstillfället och drabbar företrädesvis barn och ungdomar. Sjukdomen kan förlöpa praktiskt taget symtomfritt och självläka, men kan i vissa fall anta ett allvarligt förlopp med hög feber, påverkat allmäntillstånd och eventuellt tecken på hjärnhinneinflammation. Hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar (t.ex. pga. HIV) som utsätts för tuberkulossmitta finns risk för snabbt sjukdomsförlopp och allvarlig sjukdomsutveckling.

Den postprimära tuberkulosen, vilket är den vanligaste formen, kan uppträda många år efter primärinfektionen. Vanligtvis är det lungorna som är angripna, men denna tuberkulosform kan också drabba njurar, skelett, hud, binjurar, tarm etc. Förloppet kan vara mera långdraget, men c:a hälften av patienterna dör inom två år från sjukdomsdebuten om de inte behandlas. Oftast sker en tilltagande förstöring av de angripna organen, stora hålrum (kaverner) utvecklas och patienten avlider så småningom.

Klassiska symtom vid lungtuberkulos är långvarig hosta, feberperioder, avmagring och nattliga svettningar.

Tuberkulos klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget samt till Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid tuberkulos utförs alltid en s.k. miljöundersökning. Detta innebär att patientens familj och eventuellt andra närkontakter kallas tilltuberkulintestning och lungröntgenundersökning.

Det är vid miljöundersökningen viktigt att även kontrollera eventuella husdjur, eftersom dessa mycket väl kan infekteras och sprida smittan vidare. Detta skall ombesörjas av veterinära myndigheter.

Folkhälsomyndigheten

CDC (Centers for disease control and prevention)
EuroTb
WHO

Comments are closed.