Populärvetenskaplig sammanfattning

horse

Rabies förekommer inte i Sverige idag men det finns en risk att det kan införas med smittade vilda eller tama djur från andra länder. Rabies påverkar centrala nervsystemet och ger beteendeförändringar. Det är en dödlig sjukdom som kan drabba alla varmblodiga däggdjur. Vacciner finns för djur och människa.

Sjukdomen har inte förekommit hos djur i Sverige sedan 1886. Rabies förekommer i Östeuropa, men är ovanlig i övriga delar av Europa. I hela Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika är sjukdomen vanlig hos flera olika djurslag. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör mellan 30 000 och 70 000 människor årligen i rabies världen över. De flesta humanfallen förekommer i Indien, Kina och Afrika efter kontakt med infekterade hundar.

Smittämnet orsakar en hjärninflammation och symtomen varierar något mellan olika djurslag. Beteenderubbningar är det tidigaste tecknet. Vilda djur förlorar sin skygghet, medan tama djur blir skygga och/eller aggressiva. Så småningom utvecklas förlamningar och rörelsestörningar som kan följas av krampanfall innan djuret dör. När väl symtom utvecklats leder sjukdomen i princip alltid till döden. Information om rabies hos människa finns på Folkhälsomyndigheten

Rabies orsakas av lyssavirus. Förutom det klassiska rabiesviruset finns det andra lyssavirus som också kan orsaka rabiesliknande sjukdom. Bland annat bär vissa fladdermöss i Europa på European Bat Lyssavirus (EBLV), så kallad fladdermusrabies. Sjukdomen smittar främst via bett, eftersom många infekterade djur blir aggressiva och utsöndrar virus i saliven. Smittämnet kan utsöndras i saliven i upp till ca 2 veckor innan djuret visar sjukdomssymtom. Viruset kan inte penetrera intakt hud, men kontakt med slemhinna utgör en hög smittrisk. Tiden mellan infektion och uppvisande av symtom är vanligtvis runt en månad men kan variera mellan en vecka upp till flera månader, till och med år. Smittan upprätthålls genom djur som fungerar som reservoar för sjukdomen. I Europa är det främst rödräv och mårdhund som fungerar som reservoar. I de regioner med gatuhundar som reservoar återfinns de flesta fallen hos människa. För att ställa diagnos på djur måste djuret avlivas och hjärnmaterial undersökas. Rabies kan förebyggas genom att undvika kontakt med okända varmblodiga djur samt genom förebyggande vaccinering. För att skydda Sverige från att rabiesinfekterade djur förs in i landet gäller särskilda införselkrav, bland annat vaccinering. Läs mer om införselkrav på Jordbruksverkets hemsida.

Rabies är anmälningspliktig både enligt epizootilagen (djur) och smittskyddslagen (människor). Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man stänger in djuret inomhus och ser till att det inte kommer i kontakt med andra djur eller människor. Andra djur som kan ha blivit bitna av det misstänkt rabiessmittade djuret måste också stängas in och isoleras från djur och människor. Man får absolut inte släppa lös eller gömma undan djur som misstänks ha blivit smittade, de kan utgöra en livsfara för både människor och djur.  

Om människor efter bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur omedelbart behandlas kan sjukdom nästan alltid förhindras. Omedelbar omfattande sårtvätt är en viktig åtgärd. Människor som misstänks ha smittats av rabies bör snabbt uppsöka läkare. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

 

Comments are closed.