Provtagning och diagnostik

Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.

Diagnosen newcastlesjuka finns definierad i OIE:s manual samt i bekämpningsdirektivet. För att klassas som newcastlesjuka måste Aviärt avulavirus –1 isoleras och vara av högpatogen typ. Patogeniciteten kan bestämmas genom att patogenitetsindex (ICPI) tas fram genom inokulation av framodlat virus på embryonerade ägg eller genom molekylärbiologiska metoder där delar av virusgenomet sekvenseras.

Idag används så gott som alltid PCR-analys för att ställa diagnos genom att detektera virusgenom. Enligt EU-direktiv 92/66/EEG måste egentligen virus odlas fram och dess ICPI bestämmas genom patogenitetstest, men på senare år har även molekylärbiologiska metoder godkänts som diagnostisk test. Odling av virus och patogenitetstest kan ta flera veckor.

För påvisande av virus eller virusarvsmassa tas organprov ut från fåglar inskickade för obduktion. Svabbar från näbb och kloak kan också användas för PCR-diagnostik av levande fåglar.

Eftersom vaccination mot newcastlesjuka inte är tillåten i Sverige hos andra fåglar än tävlingsduvor kan alla infektioner som pågått en vecka eller mer påvisas serologiskt. Man kan dock inte patogenicitetsbestämma viruset genom serologi. I smittspårning tillbaka i tiden kan serologisk provtagning ge värdefull information. I anslutning till att antikroppar utvecklas brukar det blir svårare att detektera virus från de infekterade djuren.

Om Newcastle i  OIE:s manual

Bekämpningsdirektivet EU-direktiv 92/66/EEG

Epizootihandboken (SJV) Kap 18 Provtagning, provtransport och epizootiutrustning

Comments are closed.