Klassisk scrapie
Inkubationstiden för klassisk scrapie anses vanligen vara mellan 6 månader och 2 år, men uppgifter om fall med upp till 5 års inkubation föreligger i litteraturen. Sjukdomen visar sig alltså först hos vuxna djur (i genominfekterade besättningar finns även fall beskrivna hos yngre djur). Tidiga tecken utgörs av beteendestörningar, som t.ex. oro, aggressivitet eller tics-rörelser. Djuren kan ha ett stirrande utseende och lyfter huvudet. I början är dessa symtom övergående och de uppträder med intervall på flera veckor eller i samband med stress. Klåda lokaliserad främst till bålens sidor, korset och övre delen av extremiteterna kan ses redan i detta stadium. Det finns dock djur som inte uppvisar tecken på klåda. Gången präglas av överkotning eller svag ataxi.
Dessa tidiga symtom är mycket diffusa och observeras inte alltid, speciellt när intervallet mellan ”anfallen” är långt.
Allt eftersom sjukdomen fortskrider tilltar symtomen. Hos djur som uppvisar klåda blir den alltmer uppenbar, ullen lossnar och självförvållade hudskador som lätt sekundärinfekteras uppstår. Massage eller andra stimuli kan utlösa karakteristiska nafsande rörelser med läpparna. Djuren blir allt svagare i bakdelen och ataktiska i sina rörelser. Höga frambenssteg eller andra onormala rörelsemönster förekommer, liksom övergående konvulsioner. Starka reaktioner kan utlösas av alla typer av förändringar i omgivningen. En lätt muskeltremor är vanlig när djuren är i vila, och darrningar kan ses i läpparna och huden runt mun och nos.
Djuren tappar kondition och magrar oftast av trots att aptiten är normal. Symtomens gradvisa utveckling pågår under 4-6 månader, även om enstaka fall kan försämras mycket snabbt och dö ett par dagar till någon vecka efter det att de första tecknen iakttagits. Feber föreligger inte i något stadium (djuret kan naturligtvis ha feber av annan etiologi så förekomst av feber utesluter inte sjukdomen). I slutskedet av sjukdomen är djuren mycket magra, oförmögna att resa sig och ligger till sist på sida med sträckta ben.
Sammanfattningsvis kännetecknas scrapie av långsamt tilltagande klåda, ataxi och avmagring. Symtombilden kan variera beroende på var hjärnskadorna lokaliserats. Utgången är alltid dödlig.
Atypisk scrapie Nor98
Den kliniska bilden vid Nor98 skiljer sig från scrapie. De vanligaste symptomen är bakdelsataxi, och avmagring. Fall som har visat beteendeförändringar, nervositet, hypermetri och tremor i huvudregionen finns också beskrivna. Flera av djuren har också varit symtomlösa. Klåda har inte setts hos djur med Nor98. Generellt sett så är drabbade djur äldre vid Nor98 än vid klassisk scrapie.