Sverige riskerar hela tiden att få in PRRS i landet, vilket visade sig under sommaren 2007. För att upptäcka eventuella fall tidigt i ett utbrott och i arbetet med att dokumentera frihet från PRRS finns ett kontrollprogram som har etablerats i samarbete mellan Jordbruksverket, Svenska Djurhälsovården och SVA. Dessutom omfattas PRRS av epizootilagstiftningen och sjukdomen är därmed anmälningspliktig för både djurägare/skötare och veterinärer vid klinisk misstanke. Vid misstanke måste prover tas för bekräftande eller uteslutande av diagnos.
Den största risken för spridning av PRRS utgörs av infekterade grisar som introduceras i känsliga besättningar. PRRS har spridit sig mycket snabbt över världen. Det är mycket viktigt att ha en noggrann övervakning av sjukdomen samt dokumenterat fria AI-stationer och avelsbesättningar. Virus förmåga att orsaka persistent infektion samt okontrollerad försäljning av infekterade grisar är starkt bidragande orsaker till svårigheterna med att få kontroll på sjukdomen i drabbade områden. På flera håll i världen vaccinerar man mot PRRS för att reducera de kliniska konsekvenserna av sjukdomen. På grund av problem med olika stammar i besättningen jämfört med i vaccinet har dock inte alltid effekten blivit vad som förväntats.
Exempel finns också på attenuerade vaccinvirus som återfått sin virulens och spridit sig till känsliga djur och besättningar och där orsakat sjukdom. Detta skedde i Danmark efter att vaccinering införts.