Efter flera decennier utan att något fall av paratuberkulos rapporterats upptäcktes sjukdomen i Sverige 1993 på importerade djur. Sedan dess har ett 50-tal köttdjursbesättningar identifierats i denna smittkedja och slaktats ut och sanerats. 1998 påbörjades ett frivilligt kontrollprogram för köttrasbesättningar, vilket fått stor genomslagskraft och bidragit till att minska risken för spridning av infektionen i händelse av nyintroduktion. I början av 2005 påvisades paratuberkulos hos en köttrastjur importerad från Tyskland några år tidigare. Smittspårning visade att infektionen spridit sig till ytterligare två besättningar. I smittade besättningar tillämpades stamping out och sanering. Paratuberkulos har i modern tid inte hittats i någon svensk mjölkbesättning. I Norge finns paratuberkulos hos get och i Danmark främst hos nötkreatur.
Sverige har ett unikt läge i världen vad gäller denna sjukdom, med regelbundna undersökningar som dokumenterar att smittämnet inte cirkulerar i djurpopulationen. I många andra länder är förekomsten hög bland nötkreatur och/eller små idisslare. På grund av sjukdomens kroniska natur och svårigheten att identifiera smittade men kliniskt friska djur kan dock inget land egentligen hävda fullständig frihet från smittan.