Infektionen förekommer naturligt hos får, get, nötkreatur och ett flertal vilda idisslare. Klinisk sjukdom är vanligast hos får, speciellt lamm. Europeiska raser tycks vara känsligare än de inhemska afrikanska. Nötkreatur blir vanligen symtomlöst infekterade och kan vara latenta bärare av virus. Beträffande getter så varierar dessa i känslighet men allmänt sett är de mer resistenta än fåren och vanligen förlöper infektionen asymtomatiskt. Även kameldjur kan drabbas av bluetongue men även dessa djur blir oftast symptomlösa.
Känsligheten hos vilda idisslare varierar. Vitsvanshjortar tycks vara mycket känsliga. Hos dessa finns även en sjukdom – ”epizootic haemorragic disease” – som orsakas av ett virus som är mycket närbesläktat med bluetonguevirus och som ger en likartad symtombild. Detta virus ger dock inte sjukdom hos får.