Paratuberkulos orsakas av en bakterie vid namn Mycobacterium avium subspecies paratuberculosis (förkortad M. paratuberculosis). Sjukdomen drabbar framförallt idisslare, men även kanin kan infekteras. Smittämnet förekommer i praktiskt taget hela världen och i många länder är det mycket vanligt. Låg känslighet hos tillgängliga undersökningsmetoder och stora variationer i provtagningsfrekvens försvårar dock internationella jämförelser. Sverige har med internationella mått en världsunikt låg förekomst av smittan. Ett frivilligt kontrollprogram för avelsbesättningar med köttrasnöt inleddes 1998. Sjukdomen har aldrig hittats i svenska mjölkbesättningar och inte heller på får eller get eller vilt i Sverige. I Norge finns paratuberkulos hos get och i Danmark främst hos nötkreatur.

Symtomen är långsamt insättande. Först ses avmagring, ibland följt av minskad mjölkproduktion, och så småningom kan djuren få diarré.
Paratuberkulos ger inte feber.
Sjukdomsförloppet kan vara utdraget men leder slutligen till döden. Infektion utan synliga symtom är vanligt och vanligen ses kliniska symtom endast hos enstaka djur i en smittad besättning.

Infekterade djur utsöndrar periodvis bakterierna i avföringen och smittspridning till andra djur sker främst genom att dessa kommer i kontakt med smittad gödsel eller gödselförorenat material. Infektion sker via munnen. Kalvar, lamm och killingar med smittade mödrar kan få i sig smittan då de diar, eftersom bakterier från gödsel lätt hamnar på juvret eller i mjölken (bakterierna kan även utsöndras i mjölken). Bakterierna är mycket motståndskraftiga och överlever länge i miljön.