Länkar
SVA
Jordbruksverket
Livsmedelsverket
Smittskyddsinstitutet
FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations)
OIE (World organization for animal health)
WHO (World health organization)
International Association for Paratuberculosis

Allmänt
Paratuberkulos är en kronisk infektiös enterit hos idisslare, orsakad av Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis (M. paratuberculosis). Bakterien rapporterades första gången av Johne och Frothingham 1895 som sett den i vävnadsprover från sjuka djur. Sjukdomen kallas i många länder för Johne’s disease. 1905 visade Bang i Danmark att sjukdomen inte var en form av tuberkulos. Smittämnet förekommer i praktiskt taget hela världen och i många länder är det mycket vanligt. Låg känslighet hos tillgängliga undersökningsmetoder och stora variationer i val av metod och provtagningsfrekvens försvårar dock internationella jämförelser. Sverige har med internationella mått en världsunikt låg förekomst av smittan. Efter flera decennier utan att något fall diagnosticerats upptäcktes sjukdomen 1993 på importerade nötkreatur av köttras. Sedan dess har ett 50-tal köttdjursbesättningar identifierats i denna smittkedja. Stamping out och sanering har tillämpats i besättningar där smitta påvisats. Ett mycket begränsat utbrott, även det med importanknytning, upptäcktes 1995 och åtgärdades på samma sätt. Efter detta har inga fall av sjukdomen detekterats i Sverige. Ett frivilligt kontrollprogram för avelsbesättningar med köttrasnöt inleddes 1998. Sjukdomen har aldrig hittats i svenska mjölkbesättningar och inte heller på får eller getter i Sverige.

Symtomen kommer smygande. Först ses avmagring, ibland följt av minskad mjölkproduktion, och så småningom kan djuren få diarré. Paratuberkulos ger inte feber. Sjukdomsförloppet kan vara utdraget men leder slutligen till döden. Infektion utan synliga symtom förekommer ofta och vanligen ses kliniska symtom endast hos enstaka djur i en smittad besättning.

Infekterade djur utsöndrar bakterierna i avföringen och smittspridning till andra djur sker främst genom att dessa kommer i kontakt med smittad gödsel eller gödselförorenat material. Infektion sker via munnen. Bakterierna är mycket motståndskraftiga och överlever länge i miljön.