Paratuberkulos förekommer i de flesta länder i världen. Efter flera decennier utan att något fall rapporterats upptäcktes sjukdomen i Sverige 1993 på importerade djur. Sedan dess har ett 50-tal köttdjursbesättningar identifierats i denna smittkedja och slaktats ut och sanerats. 1998 påbörjades ett frivilligt kontrollprogram för köttrasbesättningar, vilket fått stor genomslagskraft och bidragit till att minska risken för spridning av infektionen i händelse av nyintroduktion. I början av 2005 påvisades paratuberkulos hos en köttrastjur importerad från Tyskland några år tidigare. Smittspårning visade att infektionen spridit sig till ytterligare två besättningar. I smittade besättningar tillämpades stamping out och sanering. Paratuberkulos har i modern tid inte hittats i någon svensk mjölkbesättning. I Norge finns paratuberkulos hos get och i Danmark främst hos nötkreatur.

Sverige har ett unikt läge i världen vad gäller denna sjukdom, med regelbundna undersökningar som dokumenterar att smittämnet inte cirkulerar i djurpopulationen. I många andra länder är förekomsten hög bland nötkreatur och/eller små idisslare. På grund av sjukdomens kroniska natur och svårigheten att identifiera smittade men kliniskt friska djur kan dock inget land egentligen hävda fullständig frihet från smittan.

För aktuell statistik se OIE