Länkar
SVA
Jordbruksverket
Smittskyddsinstitutet
FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations)
OIE (World organization for animal health)
ECDC (The European Centre for Disease Prevention and Control)
WHO (World health organization)
ProMED-mail, International Society for Infectious Diseases

Allmänt
Mjältbrand är en bakteriell sjukdom orsakad av Bacillus anthracis. Flertalet varmblodiga däggdjur kan drabbas, inklusive människa. Gräsätare är speciellt känsliga och hos dessa är förloppet vanligen perakut till akut med sepsis och plötsliga dödsfall som följd. Mjältbrand finns beskriven redan under antiken och hade sannolikt funnits långt innan dess. Ur många aspekter är detta en historiskt intressant sjukdom som kunde dra fram som en riktig pest genom stora områden. Även för mikrobiologin har den haft en stor betydelse – såväl Robert Koch som Louis Pasteur bedrev forskning kring mjältbrand och lyckades påvisa sjukdomens mikrobiella grund i slutet på 1870-talet. Sjukdomen förekommer över hela världen, men antalet utbrott varierar med smittryck, klimat och årstid. Eftersom smittämnet överlever extremt länge i miljön kan inget land sägas vara fritt, även om lång tid förflutit sedan det senaste fallet. Det senaste utbrottet i Sverige diagnosticerades 2011. Under 2011 utförde SVA en kartläggning av gårdar som spärrats på grund av mjältbrandsutbrott under åren 1916 till 1961. Resultatet ska användas vid smittutredningar, men kan också användas när mark ska bearbetas exempelvis vid anläggning av naturbruksområden och vid grävarbeten. Resultaten finns att tillgå på länsstyrelserna.

Typiska symtom:

• Nötkreatur kan dö innan man hinner se några symtom. Efter döden ses ofta blodiga flytningar från mun, näsa, ändtarm och slida. Likstelhet inträder inte.
• I andra fall får djuren hög feber, är mycket slöa och ofta har de diarré, blodiga flytningar från nosen, blodblandad mjölk och lokala svullnader på kroppen. Djuren kan abortera. Även vid denna form är dödligheten hög.
• Blodet koagulerar inte.
• Hästar kan få hög feber, diarré och koliksymptom och sjukdomen leder till döden.
• Svin får ofta förändringar i svalget, vilket leder till sväljningssvårigheter och i grava fall till andningssvårigheter.
• Hundar och katter är relativt resistenta mot infektionen och kan tillfriskna.
• Människa kan få hudinfektioner som ger upphov till blåsvarta missfärgningar, eller allmäninfektioner som ger feber och allmänpåverkan och som kan leda till döden.

Bakterierna som orsakar mjältbrand bildar sporer vid kontakt med luft (dvs när de kommer ut ur kroppen via blödningar, eller när kadavret öppnas). Sporformen är mycket motståndskraftig och kan överleva mer än 50 år i jord. Förorenad jord och smittade djurkadaver är de vanligaste smittkällorna för mjältbrand. Djur kan få i sig smittämnet via intag av vatten eller foder från smittad mark eller när de betar, via inandning av damm från smittad mark eller via direktkontakt med blödningar eller sekret från sjuka djur. Smittämnet kan finnas i alla vävnader och kroppsvätskor från sjuka djur.