Läs mer i Nordisk familjebok från 1913

Mjältbrand är en av de äldsta kända sjukdomarna. På 1400-talet f Kr omnämns sjukdomen i egyptiska och mesopotamiska skrifter. Mjältbrand anses vara omnämnd i bibeln som den femte plågan Gud sände över Egypten i Andra Moseboken (Exodus). Mjältbrand har även beskrivits av Homeros i Illiaden, av Vergilius i Georgica och av Hippokrates. Eventuellt dog Herakles (Herkules) av kutan mjältbrand. Robert Koch upptäckte mjältbrandsbakterien 1877, och 1881 genomför Louis Pasteur den första lyckade mjältbrandsvaccinationen.

Under stora delar av nittonhundratalet har mjältbrand haft betydelse som biologiskt stridsmedel. 1942 kontaminerades den Skotska ön Gruinard av brittiska biovapen i form av mjältbrandssporer. Ön blev sedan obeboelig under 48 år! Historien om "Antrax -ön" kan man läsa om i Robert Harris och Jeremy Paxman´s bok "A Higher Form of Killing; The Secret Story of Chemical and Biological Warfare" (Hill and Wang (1982), ISBN-10: 0701125853, ISBN-13: 978-0701125851. Under 1978-1980 utsattes Rhodesia för en mjältbrandsepidemi bland både djur och människor. Före självständighetskriget fanns mjältbrand endemiskt i landet, men senare blev den sällsynt och väl kontrollerad. Genom spridningen av mjältbrand ville man försämra moralen och livsmedelsförsörjningen för de som stred på de självständigas sida.