Länkar
SVA
Jordbruksverket
FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations)
OIE (World organization for animal health)
 
Inledning
Infektiös bovin rinotrakeit (IBR) är en smittsam och ekonomiskt viktig herpesvirussjukdom hos nötkreatur. En rad olika symtom såsom rinotrakeit, konjunktivit, feber, kastningar, vulvovaginit och balanopostit ingår alla i sjukdomskomplexet, knutna till ett och samma virus. IBR med flera kliniska manifestationer såsom Infektiös pustulär vulvovaginit (IPV) och Infektiös pustulär balanopostit (IPB) förekommer på nötkreatur över praktiskt taget hela världen, men framförallt där man har en utvecklad och intensiv nötkreatursproduktion.
Sverige friförklarades 1998 avseende IBR/IPV och i de övriga nordiska länder råder likaså en gynnsam situation.

Symtombilden varierar. Hos den respiratoriska formen ses feber, inappetens, nos- och ögonflöde samt hyperemi och nekroser i nosslemhinnan, ibland också hosta. Hos abortformen ses främst kastningar i sen dräktighet. Feber, svullen vulva och knutor, vesikler och pustler i vaginalslemhinnan ses hos genitalformen. Likartade förändringar kan ses på penis och förhud hos tjurar. Ytterligare en form visar sig endast som konjunktiviter. Infektionen kan också förlöpa subkliniskt, vilket var fallet i Sverige innan sjukdomen utrotades.

Smittspridning sker främst via direktkontakt mellan djur. Upphostningar och nossekret från djur med luftvägssymtom, sperma och vaginalsekret från djur med symtom från könsvägarna innehåller smittämne. Virus kan kvarstanna latent hos naturligt infekterade djur under djurets återstående livstid. En reaktivering kan inträffa om djuret stressas eller behandlas med stora doser kortison. Ett infekterat eller seropositivt djur måste alltså betraktas som potentiellt smittförande under djurets hela livstid.