INKUBATIONSTID: 5–8 (20) dagar.
Klinisk sjukdom är vanligast och mest allvarlig hos får. Vid akut förlopp får djuren efter en inkubationstid på 5–8 dagar (upp till 20 dagar enligt OIE) feber och leukopeni och någon dag senare ses hyperemi i mun- och nässlemhinna åtföljt av salivation och klara nosflytningar.

Flytningar övergår snart att bli mukopurulenta och ibland blodblandade och torkar till krustor runt nosen vilket kan försvåra andningen. Läpparna och tungan blir svullna, men bara ibland cyanotiska, trots att detta symtom gett namn åt sjukdomen. Delar av slemhinnan nekrotiseras och stöts av och lesioner kan ses på tunga, kinder och gomplatta.

Hemorragisk diarré och kräkningar ses hos en del djur. I senare stadier av sjukdomen kan inflammation i kronranden (koronit, laminit) utvecklas med fångsymtom som följd.

Degenerativa förändringar i skelett-muskulaturen kan ge upphov till stelhet och tortikollis. Djuren magrar snabbt och blir kraftigt nedsatta. Mortaliteten varierar mycket men är i normalfallet mellan 0 och 20 % och hos lamm upp till 50 %.

Dödsfall inträffar sällan tidigare än 8–10 dagar efter symtomdebut och ibland så sent som efter en månad. Överlevande djur tillfrisknar långsamt. Infektion hos dräktiga djur kan leda till abort, mumifiering av foster eller födsel av döda, svaga eller missbildade lamm. Mildare, subakut förlopp av sjukdomen är inte ovanligt hos får där även subklinisk infektion förekommer.

Hos nötkreatur är infektioner med bluetonguevirus i regel subkliniska. Mindre än 5 % av infekterade djur anges utveckla klinisk sjukdom, och symtomen är oftast mildare än hos får. Största förlusterna bland nötkreatur uppkommer då dräktiga djur infekteras, med infertilitet, aborter eller födsel av svaga eller missbildade kalvar som följd. Dock har man vid BTV8-utbrottet i Europa sett kliniska symtom hos nötkreatur i högre utsträckning än vad som tidigare varit fallet.