Samtliga EU-länder ska enligt lagstiftningen ha en beredskapsplan för bluetongue. SJV är ansvarig för denna i Sverige.

Jordbruksverket
EUs webportal
Epizootihandboken (SJV) Kap 18 Del II kap 4 Bekämpningsplan Blåtunga

Bluetonguevirus anses vara svårbekämpat på grund av sitt breda värdspektrum, förekomst av ett stort antal serotyper och spridning via insektsvektorer. Det finns ingen effektiv behandling mot sjukdomen. Det har anförts att om sjukdomen en gång kommit in i ett land går den knappast att utrota. Redan 1959–60 bekämpades dock ett utbrott i Spanien och Portugal framgångsrikt med karantän, obligatorisk vaccination och utslaktning av infekterade djur och under senare år har vaccinationskampanjer varit framgångsrika i flera regioner inklusive Sverige. I enzootiska områden inriktas bekämpandet på immunisering av mottagliga djur. Vaccination med levande attenuerat vaccin används i vissa länder. Levande vaccin kan dock infektera foster hos dräktiga djur med bl.a. missbildningar som följd. Det har också angetts att passage av vaccinstammen genom vektorn kan återge den virulensen. Inaktiverat vaccin är därför säkrare trots att effekten är kortvarigare.

Bekämpning av bluetongue vilar på restriktioner mot förflyttningar av djur i drabbade områden, vaccination av alla mottagliga djur inom drabbade områden och övervakning utanför vaccinationszonerna för att tidigt kunna upptäcka ytterligare spridning. I områden där vektorn inte övervintrar i blodsugande form kan smittan troligen utrotas, förutsatt att inte kontinuerlig nyintroduktion sker.