Tuberkulos hos djur och människa förekommer i hela världen. Bovin tuberkulos hos nötkreatur är ett växande problem i ett flertal länder, både utanför och inom EU. Inom EU pågår kontrollprogram i de länder som har problem med nötkreaturstuberkulos. I Sverige har man utrotat tuberkulos hos nötkreatur och landet förklarades fritt från bovin TB 1958. Sporadiska fall påträffades fram till 1978. Sedan EU-inträdet är även Sverige officiellt friförklarat från bovin TB. TB har inte diagnostiserats på vilda djur i Sverige på över 55 år.  De övriga nordiska länderna har en liknande situation. Dock har bovin tuberkulos påvisats i hjorthägn (se SVA) i både Sverige och Danmark under 90-talet.

Det senaste fallet på hjort i Sverige var 1997. Ett frivilligt kontrollprogram avseende tuberkulos hos hägnad hjort påbörjades 1994 och majoriteten av hägnen har genom testning och utslaktning kunnat förklaras fria från tuberkulos. En obligatorisk tuberkuloskontroll för hägn som inte är anslutna till det frivilliga kontrollprogrammet infördes 2003. Under 2006 påbörjades arbetet med att få Sverige officiellt friförklarat från TB hos hägnad hjort. Programmet är nu inne i sin slutfas.

Under senare år har utbrott av tuberkulos hos djurparkselefanter och giraffer, orsakat av Mycobacterium tuberculosis, väckt stor uppmärksamhet. Djurparksdjur är särskilt utsatta när det gäller tuberkulos, eftersom de ofta härrör från länder där tuberkulos är vanligt och det finns få tillförlitliga tester för att säkerställa smittfrihet hos dessa djurarter. Djurparksdjur exponeras också för ett stort antal besökare, så risken för smitta från människa till dessa djur är inte försumbar.
Även tuberkulos hos kameldjur, i synnerhet alpacka, har aktualiserats då man konstaterat många fall bland alpackor i Storbritannien och även fall av spridning till människa.

För aktuell statistik, se OIE