Smittämnet utsöndras redan innan symtom uppträder med kroppsvätskor från infekterade djur, speciellt saliv, urin och faeces. Smitta sker främst genom direktkontakt men även indirekt överföring via t.ex. redskap och kläder förekommer liksom fodersmitta (matavfall). Infektionsvägen är vanligen per oral eller via inhalation. Blodsugande insekter har visats kunna överföra virus mekaniskt.
 
Grisar som infekterats med en högvirulent stam utsöndrar stora mängder virus under hela sjukdomsperioden. Smittan sprider sig snabbt och såväl morbiditet som mortalitet blir mycket höga. Rör det sig om lågvirulenta stammar är perioden då djuren urskiljer virus kortare, och förloppet i besättningen mer utdraget. Skillnaderna mellan hög- och lågvirulenta stammar är inte alltid särskilt tydliga.

Mellan besättningar är vanligaste smittvägen via infekterade djur. I svintäta områden är risken stor att besökare/personal sprider smittan vidare via kläder, redskap eller instrument. En tredje viktig spridningsväg är via svinkött och köttprodukter. Okokt eller otillräckligt värmebehandlat mat- eller slaktavfall har många gånger varit det som introducerat svinpesten i tidigare fria områden.

Vildsvin kan infekteras och fungera som reservoar för smittan.