Bortskaffning av kadaver vid epizootiutbrott behöver ske på ett smittskyddsmässigt sätt och utan negativa konsekvenser för miljön lokalt. Om stora besättningar drabbas och om otillräckligt med resurser finns att tillgå kan kadaverhanteringen lätt bli en flaskhals i bekämpningen.
I det här avsnittet har vi listat ett antal möjliga metoder samt för och nackdelar med respektive metod. Vilken metod som används i det enskilda fallet beror på bl.a. lokala markförhållanden, avstånd till kadaveranläggning, epizootiskt agens, djurslag och antal djur.
Förbränning vid kadaveranläggning
Många länder har destruktionsanläggningar (rendering plants) med kapacitet att ta hand om kadaver både i ”fredstid” och vid utbrott av smittsamma djursjukdomar. Processen innebär att animaliska biprodukter omvandlas till fett samt kött och benmjöl, som kan användas inom diverse områden. Metoden är oftast mer miljövänlig än att omhänderta kadaver lokalt. En nackdel är att det ställs höga smittskyddskrav på fordon och containrar som ska transportera kadaver från den smittade gården till anläggen.
Förbränning i mobil anläggning
Förbränning av kadaver i mobil anläggning är ett smittskyddsmässigt bra alternativ att ta hand om epizootikadaver. Kapacitet hos den här typen av anläggning är begränsad och otillräcklig om stora besättningar drabbas.
Nedgrävning i epizootigrav
Epizootigravar är en metod som har används en hel del vid utbrott historiskt, både i Sverige och internationellt. Med dagens miljökrav är metoden olämplig i många fall eftersom det finns risk för kontaminering av grundvatten mm. En epizootigrav enligt de riktlinjer som finns kräver ett stort avstånd till grundvattennivån och det gör att epizootigrav skulle vara ett sistahandsalternativ på de flesta av våra svenska gårdar.
Eldning över öppen låga
Eldning över öppen låga är en vedertagen metod att bortskaffa kadaver vid sjukdomsutbrott hos djur. Det krävs god planering och kunskap samt tillgång till tillräckligt med bränsle för att förbränningen ska bli fullständig. Under utbrottet av mul-och klövsjuka i Storbritannien 2001 var allmänheten och medier kritiska till kadavereldningen men sannolikt var de faktiska miljöproblemen med detta begränsade.
Epizootigrav ovan jord
Mot bakgrund av miljöproblem som uppkommit vid anläggning av epizootigravar och allmänhetens reaktioner mot eldning har begravning ovan jord (aboveground burial) först fram som ett effektivt och miljövänligt alternativ. Metoden går ut på att man gräver ett grundare dike (jämfört med en traditionell epizootigrav), lägger kadavren i och placerar ett jordlager ovanpå.
Läs mer:
Tillämpning av miljöbalken vid lokalt omhändertagande av smittfarligt avfall vid epizootiutbrott