Epidemiologin är inte fullständigt klarlagd trots intensiva studier. Virus tycks förekomma endemiskt i låglänta, tropiska och subtropiska skogsområden, savannområden och längs floddalar, men man har inte lyckats påvisa någon persistens av viruset mellan de utbrott som förekommer. Viruset har kunnat isoleras från flugor, myggor och moskiter (Phlebotomus, Aedes), men detta är relativt sällsynt. I endemiska områden förekommer troligen en smittcykel mellan insekter och små däggdjur. Vissa forskare påstår dock att däggdjuren inte får tillräckligt höggradig viremi för att bitande insekter ska kunna fungera som effektiva smittspridare.

Epizootier på husdjur förekommer med oregelbundna intervall, med flera års mellanrum. Det vanligaste är att de uppträder under somrarna och avstannar när frosten sätter in, vilket antyder att en insektsvektor skulle vara inblandad. Dock hade man i USA utbrott under 1982 och 1983 som fortlöpte även under vintern. Under vissa utbrott har man dessutom inte lyckats påvisa virus hos några insekter. Man diskuterar också huruvida viruset kan överleva på växter tillräckligt länge för att spridas vidare från dessa. Dessutom tros flugor och andra insekter kunna fungera som mekaniska vektorer genom att de dras till blåsor och sekret på infekterade djur. I mjölkbesättningar med spenlesioner kan infektionen också spridas via mjölkmaskiner och mjölkare.

Andelen insjuknade djur varierar avsevärt mellan utbrotten. Ibland gör utbrotten oväntade geografiska hopp som inte kan relateras till förflyttning av djur.