Sjukdomens typiska uppträdande med hög mortalitet och dramatiska obduktionsbild gör att den snabbt bör kunna upptäckas och isoleras. Därför är effektiv klinisk övervakning en hörnsten i beredskapen, kombinerat med med god biosäkerhet  på gårdsnivå, importrestriktioner från infekterade länder eller områden, och det förbud mot utfodring av grisar med matavfall som råder inom EU. 

Effektiva vacciner saknas och sjukdomen kan inte behandlas.
Bekämpningen baseras inom EU istället på stamping-out (avlivning av hela djurgrupper), sanering och restriktioner för djur- och andra transporter. Bekämpningen är reglerad i EU-direktiv (se nedan) Vikten av snabb diagnos och snabbt insatta radikala åtgärder kan inte nog poängteras.

I områden där  ornithodorusfästingen finns försvåras bekämpning om  smittan får fäste i fästingpopulationen och farhågor finns att fästingarna p g a klimatförändringarna kan komma att spridas till nya områden. Även spridning till vildsvin försvårar bekämpningen.

Bekämpningen styrs av EU-direktiv (2002/60/EC) och kommissionsbeslut (2003/422/EG).