Överföring av smitta mellan svin sker vanligen via nos-till-nos-kontakt, eller genom inandning av aerosol innehållande virus. Andra möjliga smittvägar är transplacentalt, vid betäckning och vid insemination. Oral smitta kan också förekomma, t.ex. via kastade foster och placentor som också kan innehålla virus, men för detta krävs en större infektionsdos. Virus replikeras primärt i slemhinnor i t.ex. respirationsvägarna och i tonsiller för att sedan sprida sig via nerver, lymfa eller mononukleära celler i blodet till CNS, lymfknutor respektive andra organ som t.ex. livmodern. 

Makroskopiska förändringar saknas ofta. Rinit är vanligt förekommande och kan variera i omfattning. Nekrotiserande tonsillit kan påvisas, främst hos djur med övre luftvägslidanden, liksom keratokonjunktivit. Små nekroser i lever, mjälte och ibland lungor ses vanligen hos kastade foster och spädgrisar. Motsvarande förändringar kan även ses hos äldre djur.

De mikroskopiska förändringarna domineras av en nonpurulent meningoencefalit. Detta ses dock inte hos aborterade foster. Vanligen är storhjärnan mest involverad. Intranukleära inklusionskroppar kan påvisas i neuroner, men ses oftare i nekroser uppträdande utanför CNS.