Sjukdomen är relativt nyupptäckt; den rapporterades första gången 1987 i USA och året därpå i Kanada. Redan i slutet av 1980-talet spreds sjukdomen till Asien (Sydkorea och Japan). I Europa diagnostiserades den först i Tyskland 1990, men är nu spridd i de flesta EU-länder. På ungefär tio år lyckades alltså PRRS sprida sig till en stor del av världens tamsvinpopulation, där sjukdomen sedan blivit endemisk. I Asien har bland annat Kina och Vietnam stora problem med PRRS. I en undersökning av 10 000 danska besättningar 1996–98 var andelen smittade besättningar 35 %. I flertalet områden i Danmark är dock i dagsläget siffran uppemot det dubbla. I Norge och Finland har PRRS aldrig påvisats (varken sjukdom, virus eller antikroppar).

I juni 2007 fick Sverige sitt första fall av PRRS. Det var på en gård i östra Skåne med ca 3000 grisar. Smittan hittades genom den rutinprovtagning som ingår i det nationella kontrollprogrammet för PRRS. Åtta gårdar (sju i Skåne och en i Halland) smittförklarades under utbrottet. Symptom i form av ökat antal omlöpningar och ökad smågrisdödlighet fanns i några av besättningarna. Det är inte klarlagt hur och när smittan kom in i landet. Stamping out med efterföljande sanering tillämpades i samtliga smittförklarade besättningar och inga ytterligare smittade besättningar påvisades. Efter en omfattande slakteriprovtagning och provtagning av avels- och gyltbesättningar under hösten 2007 kunde man 2008 visa med mycket stor sannolikhet att Sverige åter var fritt från PRRS.

För aktuell statistik, se OIE.