Sjukdomen sprids huvudsakligen via bitande flugor och myggor samt möjligen via andra insekter. Det är fortfarande oklart exakt vilka insekter som är ansvariga för smittspridningen. Smitta via direktkontakt anses vara av liten betydelse, men virus kan överföras via saliv. Spridningen är vanligen långsam men plötsliga intensiva utbrott ses emellanåt, vanligen föregånget av ovanligt regniga perioder.

Förflyttningar av djur bidrar till spridningen. I sjukdomsmönstret ingår återkommande utbrott vart femte till sjätte år i ovaccinerade populationer. Nötkreatur anses vara den troligaste reservoaren däremellan. Genomgången sjukdom ger livslång immunitet.