Rots

Det är framför allt åsnor och mulor och därefter hästar som är känsliga för infektionen, men flera andra djurslag kan infekteras. Kameler, små idisslare, vilda kattdjur och hunddjur har alla rapporterats kunna infekteras och experimentella infektioner har visat att marsvin och hamstrar är känsliga, medan nötkreatur och grisar är mer resistenta. Även fåglar anses resistenta.

Det finns fyra presentationer av rots.

Asymtomatiska bärare

Inga kliniska tecken på sjukdom men djuret kan fortfarande smitta andra djur och människor.

Kutan form

Kallas ”Farcy” på engelska. Fasta hudknutor och bölder längs lymfbanorna ses och bölderna kan spricka upp med fistlar i huden. I inre organ så som lever och mjälte kan granulom ses. Ofta en kronisk process.

Nasal form

Börjar ofta med hög feber, anorexi, dyspné och hosta. Illaluktande, mukopurulent och ibland blodblandat näsflöde kan utvecklas och ett purulent okulärt flöde ses ibland. Bölder i nässlemhinnan kan utvecklas till sår som läker med typiska stjärnformade ärr. Regionala lymfknutor svullnar upp och de kan ibland spricka. Den nasala formen sprids ofta till lungorna.

Lungform (pulmonell)

De kliniska symtomen varierar från lindriga till kraftiga. Hög feber, anorexi, dyspné och hosta kan ses och abscesser kan utvecklas i lungorna. Akut pneumoni och septikemi leder ofta till döden.

Tidiga kliniska symtom kan vara ospecifika, till exempel ett seröst näsflöde, avmagring, nedsatt aptit och ödem. Därefter blir näsflödet tjockare, mer mukopurulent och käklymfknutorna kan bli förstorade.

Även diarré och polyuri kan förekomma. Kroniska fall kan visa olika grad av andningssvårigheter, avmagring och en glanslös hårrem.

Kliniska fall har ofta en kombination av de tre formerna (kutan, nasal och lungform) och kan vara subakuta till akuta eller kroniska. Den nasala och pulmonella formerna tenderar att vara akuta, medan hudformen är en kronisk process. Åsnor och mulor utvecklar oftast en akut form av sjukdomen där mulor verkar vara något mindre känsliga, med en långsammare sjukdomsutveckling jämfört med åsnor. Djur med en akut form av rots dör oftast inom några dagar till veckor. Hästar, till skillnad från åsnor och mulor, utvecklar vanligen en kronisk form av sjukdomen. En latent form av rots, med kliniska symtom som näsflöde och andningssvårigheter har också beskrivits.

Rots orsakas av bakterien Burkholderia mallei som är en gramnegativ bakterie i familjen Burkholderiaceae. Den är nära besläktad med Burkholderia pseudomallei som orsakar sjukdomen Melioidos hos människor.

För analys av ett icke sjukt djur vid export eller import tas blodprov i rör utan tillsats för serologi.

Vid provtagning där misstanke om sjukdom föreligger, och bakterien önskas påvisas, tas inget prov innan myndighet anvisat hur det ska tas, packas och skickas.

Eftersom sjukdomen inte finns i Sverige eller Europa är det inte den första diagnos som bör misstänks vid kliniska symtom som de som nämnts ovan. Anamnesen är viktig i sammanhanget och det är nödvändigt att ta reda på resehistorik och utlandskontakter till exempel.

Några differentialdiagnoser inkluderar till exempel:

• Kvarka
• Ulcerativ lymfangit
• Botryomykos,
• Epizootic lymphangitis (Histoplasma farciminosum)
• Sporotrikos
• Tuberkulos
• Falsk rots (Burkholderia pseudomallei)
• Andra bakteriella infektioner

Tuberkulos

Bakterien kommer in i kroppen via slemhinnorna och sjukdom kan utvecklas mycket akut eller med ett kroniskt förlopp. Inkubationstiden varierar från några dagar till flera månader, men i många fall ses kliniska symtom 2 till 6 veckor efter att djuret smittats.

Akut utveckling med hög feber och lunginflammation utvecklas framför allt hos åsna och mula och de dör vanligen inom några dagar. Hos häst har sjukdomen oftare ett mer kroniskt förlopp.

Bakterien är mycket smittsam. Infekterade hästdjur kan smitta andra djur och människor både direkt och indirekt via kroppsvätskor och utandningsluft (aerosol). Den vanligaste smittvägen anges vara intag av foder eller vatten, som kontaminerats av bärardjurs luftvägssekret. Hästar kan gå många år med kronisk, subklinisk infektion vilket gör dem till osynliga smittspridare. Smittan kan också spridas indirekt via kontaminerad miljö och det finns även rapporterat om venerisk smitta från hingst, samt vertikalt från sto till föl. Dålig hygien, överbeläggning, stress och nedsatt immunförsvar på grund av samtidiga parasitinfektioner anses vara riskfaktorer.

Behandling är inte aktuellt under svenska förhållanden utan ett smittat djur tas om hand enligt myndigheternas anvisning. Om rots misstänks så ska djuret isoleras direkt och myndigheterna kontaktas enligt författning SJVFS 2021:10. Därefter fås anvisningar om stallrengöring och desinfektion.

Karantän och provtagning av hästar som kommer från endemiska områden är nödvändigt för att kontrollera att de inte bär på infektionen. Det finns inget vaccin mot rots.

Rots är en allvarlig zoonos så provtagaren och andra som är i djurets närhet ska skydda sig enligt den rekommendation som ges i samband med provtagningsanvisning.

Rots är känd sedan antiken. Sjukdomen finns inte i Sverige eller Europa. Däremot var rots vanlig i Europa under första världskriget. Bakterien Burkholderia mallei, som orsakar rots, användes då i biologisk krigsföring och många hästar och människor drabbades.

Rots är en bakteriell sjukdom som orsakas av bakterien Burkholderia mallei. Det är framför allt hästdjur som drabbas och åsnor och mulor bedöms vara känsligast för infektionen, och därefter hästar. Flera andra djurslag kan infekteras, så som kameler, små idisslare, vilda kattdjur och hunddjur men det är inte alls lika vanligt förekommande. Rots är en så kallad zoonos vilket betyder att även människor kan smittas. Under första världskriget användes bakterien i biologisk krigsföring och både hästar och människor drabbades.

Djur som infekteras kan drabbas på olika sätt då det finns fyra olika presentationer av sjukdomen. Dels kan infekterade djur vara asymtomatiska vilket betyder att de inte visar några kliniska tecken på sjukdom alls men kan ändå smitta andra. Djur som visar tecken på sjukdom kan ha en hudform med varbölder, hosta och feber. Om djuret får den nasala (näshåle-) formen får de ofta hög feber, ett tjockt och varigt näsflöde, aptitlöshet och ansträngd andning. Den nasala formen kan sprida sig till lungorna och orsaka lungformen av rots med hosta, ansträngd andning, apitlöshet och ibland diarré. Tyvärr dör många av de djur som insjuknar i rots. Behandling är inte aktuellt under svenska förhållanden och det finns inget vaccin.

Rots är en mycket smittsam sjukdom och bakterien utsöndras i kroppsvätskor, träck och även i utandningsluften från infekterade djur. Smitta mellan djur kan ske direkt från djur till djur genom nära kontakt, eller indirekt genom att till exempel foder, vatten eller utrustning har kontaminerats med till exempel luftvägssekret från ett infekterat djur. Rots finns inte i Sverige och har utrotats från stora delar av världen så som Europa, Australien och Nordamerika genom att djur provtagits, smittade djur har avlivats och noggrann importkontroll. Länder i Mellanöstern (Iran, Kuwait), Asien (Kina, Nepal och Indien), Afrika (Ghana och Eritrea) och Sydamerika (Brasilien) har löpande sporadiska fall av rots hos framför allt hästdjur, men även hos vilda djur och kameler. Närmare Europa så har rots rapporterats i Turkiet senast 2019 och 2020. Sjukdomen påvisas sporadiskt hos hästdjur i länder som tidigare ansetts som fria och det är genom resande hästar från områden där smittan finns som sjukdomen framför allt kan spridas. Under 2014 testade till exempel en häst positivt vid en exportkontroll i Tyskland.

Sjukdomen är anmälningspliktig i Sverige och veterinärer som misstänker rots ska omgående isolera djuret och ta direktkontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder.