Aujeszkys sjukdom

Gris är det enda naturliga värddjuret, även om ett flertal andra djurslag kan infekteras, såsom nötkreatur, får, get, hund, katt och vid sällsynta tillfällen häst. Många vilda arter, däribland råttor och möss är också känsliga. Experimentellt har flera olika fågelarter kunnat infekteras. Rapporter om fall på människa har förekommit, men dessa är få och dåligt dokumenterade.

Infektion med AD-virus hos andra djur än gris resulterar vanligen i ett mycket akut insjuknande som kännetecknas av en kraftig klåda (därför kallas sjukdomen även ”mad itch”) med påföljande död. Sådana djur kan oftast knytas till smittade grisar och bedöms vara slutvärdar och således inte smittspridare. Hos hund kan symtomen likna de som ses vid rabies och i endemiska områden uppstår ibland rabiesmisstankar då hundar smittats via slaktavfall.

Inkubationstid: 3–6 dagar. Spädgrisar 36 timmar.
Den kliniska bilden beror av virusets virulens och djurens ålder. Hos äldre grisar är inkubationstiden vanligen 3–6 dagar, medan nyfödda djur kan uppvisa kliniska symtom redan 36 timmar efter infektion.

AD orsakas av ett alfaherpesvirus (suid herpesvirus 1, SuHV-1), som drabbar CNS och andra organ, som till exempel respirationsorganen, hos de flesta däggdjur utom människa och människoapor. Det finns bara en serotyp av SuHV-1, men virulensen hos olika stammar varierar avsevärt. Med modern teknik kan sådana stammar identifieras, vilket kan användas för epidemiologiska studier. Virusets överlevnad i miljön är främst beroende av pH och temperatur. Vid pH 6–8 och temperaturer omkring 4°C kan virus överleva relativt lång tid. Studier har visat att virus kan överleva 10–30 dagar vid 25°C i hö, på trä och i foder. Direkt solljus inaktiverar virus inom 6–8 timmar. I kadaver kan dock virus överleva en längre tid, till exempel upp till 7 veckor i lunga vid sommartemperatur. Virus är höljeförsett och därmed mycket känsligt för fettlösliga medel och de flesta desinfektionsmedel.

För påvisande av antikroppar mot AD-virus användes främst ELISA-teknik, men även serumneutralisationstest som är referensmetod kan användas. Antikroppar uppträder tidigast cirka 7 dagar efter att djuret infekterats.

För att påvisa virus eller virusantigen kan organprover som till exempel hjärna, tonsill, lunga, lever, mjälte eller njure analyseras. Virusodling på celler, immunohistokemiska tekniker på histologiskt material eller PCR-teknik är metoder som används.

Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.

Följande sjukdomar måste övervägas som differentialdiagnoser:

• Klassisk svinpest
• Afrikansk svinpest
• Transmissibel gastroenterit (TGE)
• Porcine reproductive and respiratory syndrome (PRRS)
• Streptokockmeningoencefalit
• saltförgiftning

På andra djurslag, framför allt hund och katt, måste rabies övervägas. På får kan Aujeszkys sjukdom likna scrapie.

Klassisk svinpest

Afrikansk svinpest

Porcine reproductive and respiratory syndrome (PRRS)

Överföring av smitta mellan svin sker vanligen via nos-till-nos-kontakt, eller genom inandning av aerosol innehållande virus. Andra möjliga smittvägar är transplacentalt, vid betäckning och vid insemination. Oral smitta kan också förekomma, till exempel via kastade foster och placentor som också kan innehålla virus, men för detta krävs en större infektionsdos. Virus replikeras primärt i slemhinnor i exempelvis respirationsvägarna och i tonsiller för att sedan sprida sig via nerver, lymfa eller mononukleära celler i blodet till CNS, lymfknutor respektive andra organ som till exempel livmodern.

Makroskopiska förändringar saknas ofta. Rinit är vanligt förekommande och kan variera i omfattning. Nekrotiserande tonsillit kan påvisas, främst hos djur med övre luftvägslidanden, liksom keratokonjunktivit. Små nekroser i lever, mjälte och ibland lungor ses vanligen hos kastade foster och spädgrisar. Motsvarande förändringar kan även ses hos äldre djur.

De mikroskopiska förändringarna domineras av en nonpurulent meningoencefalit. Detta ses dock inte hos aborterade foster. Vanligen är storhjärnan mest involverad. Intranukleära inklusionskroppar kan påvisas i neuroner, men ses oftare i nekroser uppträdande utanför CNS.

AD var initialt i många länder en lindrig sjukdom som framförallt angrep spädgrisar. Under 1960- och 70-talet uppträdde dock mer virulenta virusstammar främst i USA och Västeuropa, vilket gav upphov till stora förluster bland spädgrisar, men även hos slaktsvin. Inom EU är Finland det enda land där sjukdomen aldrig har påvisats. Flera medlemsstater, däribland Sverige, har utrotat sjukdomen, medan andra är i olika stadier av bekämpnings- och utrotningsprogram.

AD uppvisar en säsongsmässig variation och de flesta utbrott inträffar under den kalla årstiden. AD-virus introduceras oftast i en besättning via infekterade djur, men personer och föremål kan också överföra smittan.

Vanligtvis utsöndrar grisar virus under 2–4 veckor efter primärinfektion. Efter genomgången akut infektion kan AD-virus kvarstå i en latent form i olika vävnader i kroppen, framförallt i CNS. Vid kraftig stress eller annan nedsättning av immunförsvaret kan dessa latenta virusformer aktiveras och grisen kan återigen börja utsöndra virus och därmed orsaka fortsatt smittspridning. Reaktivering inträffar dock relativt sällan och man kan under lång tid ha en seropositiv gris i en besättning utan att virusutsöndring sker.

I Sverige skulle med största sannolikhet stamping out tillämpas om vi återigen påvisade sjukdomen i landet. I områden där AD förekommer endemiskt vaccinerar man ofta mot sjukdomen. Vaccinering förebygger utvecklandet av kliniska symtom, men kan inte helt förhindra infektion. Inom EU används endast vaccin som leder till antikroppar som serologiskt kan särskiljas från dem som initieras av en naturlig infektion, så kallad DIVA-strategi (Differentiating Infected from Vaccinated). Flera länder och regioner inom EU är fria från AD och i övriga delar av unionen pågår på många håll bekämpnings- och utrotningsprogram.

Rapporter om fall på människa har förekommit, men dessa är få och dåligt dokumenterade.

Sjukdomen beskrevs första gången av ungraren Aujeszky 1902. AD förekommer över hela världen. Inom EU är Finland det enda land där sjukdomen aldrig har påvisats. I Sverige påvisades AD första gången 1965 men fram till 1980-talet var antalet utbrott begränsat till ett fåtal per år. Därefter skedde en ökning och utbrotten som också blev av allvarligare natur. Som en följd av detta inleddes 1991 ett nationellt bekämpningsprogram. Då var ca 5 % av landets svinbesättningar infekterade. Programmet blev framgångsrikt. Sverige blev av EU-kommissionen officiellt friförklarat från AD 1996.