Infektiös bovin rinotrakeit (IBR) / infektiös pustulär vulvovaginit (IPV)

Nötkreatur är huvudvärd för BHV-1. Infektionen har dock påvisats hos andra husdjur såsom gris och get, men dessa anses inte vara av betydelse för spridning av infektionen till nötkreatur. Hos flera vilda idisslare har antikroppar mot BHV-1 kunnat påvisas.

Inkubationstid: 3–21 dagar.
Inkubationsperioden är vanligtvis 3–7 dagar, men kan vara längre. De kliniska symtomen varierar beroende på vilken virusstam som infekterat djuren, men även skötsel och miljöfaktorer kan ha betydelse. De kliniska symtom som uppträder kan grovt indelas i fyra former (se beskrivning under varje rubrik). Inom en besättning kan dock flera former förekomma samtidigt. Infektionen kan även ha ett subkliniskt förlopp.

Respiratorisk form (klassisk IBR)

Den kliniska bilden vid respirationsformen av IBR är feber, matvägran, kraftig hyperemi i nosslemhinnan (red nose) som sedan blir nekrotisk, nos- och ögonflöde (först seröst, sedan purulent) och hos mjölkande kor nedgång i mjölkproduktion. Hosta kan förekomma.

Abortformen

Vid abortformen ses abort i sen dräktighet (4–9 månader), ofta med starkt kadaverösa förändringar.

Genital form (IPV)

Genitalformen ger rodnad vaginalslemhinna övergående i knutor, vesikler och pustler. Svullen vulva, feber, nedsatt foderlust, frekventa urineringar. Avläker efter ca 14 dagar. Hos tjur ses förändringar i penis och preputium; rodnad, ödematös slemhinna, pustler, ulcerationer samt purulent exsudat. Infektionen kan framkalla så stark smärta att tjuren inte vill betäcka.

Konjunktivitform

Allvarlig konjunktivit utan andra symtom har observerats hos nötkreatur med BHV-1 infektion. Svullen konjunktiva med petekiella blödningar samt seröst till purulent ögonflöde ses. Kornea är opåverkad.

IBR/ IPV är förknippad med en hög morbiditet. Förlusterna orsakas framförallt av sekundära, bakteriella infektioner, kastningar, försämrat allmäntillstånd och reduktion av mjölkproduktionen. Morbiditet och mortalitet är högre i feedlot-anläggningar än i mjölkbesättningar.

IBR orsakas av bovint herpesvirus 1 (BHV-1). BHV-1 hör till familjen Alphaherpesviridae. Man har ännu inte kunnat förklara hur ett och samma virus kan ge upphov till så vitt skilda kliniska syndrom. Enligt vissa forskare kan man påvisa skillnader i virus-DNA-molekylens uppbyggnad vilket skulle avgöra vilken typ av sjukdom som induceras. Andra hävdar att det beror av infektionsporten. BHV-1 överlever kort tid utanför värddjuret, det är höljeförsett och som sådant mycket känsligt för de flesta desinfektionsmedel.

Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.

I akutstadiet kan svabbprov för virusisolering eller påvisande av virusantigen tas till exempel från affekterad slemhinna, såsom nässlemhinna, konjunktiva eller vaginalslemhinna. Prover kan också tas i samband med obduktion. Proverna analyseras med PCR eller virusisolering.

Blodprov, akut och konvalescensprov, för serologiska undersökningar tas med minst 14 dagars mellanrum.
För påvisande av specifika antikroppar i serum används ELISA eller neutralisationstest.

I Sverige baseras den inhemska diagnostiken främst på serologi (ELISA) från tankmjölksprover samt PCR på importsperma.

• Mul- och klövsjuka
• Brucellos
• Pasteurella-pneumoni
• Bovin virusdiarré
• Malign katarralfeber
• Bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV)
• Kalvdifteri

Mul- och klövsjuka

Brucellos

Vid den respiratoriska formen kan makroskopiska förändringar påvisas i de övre luftvägarna det vill säga i näshåla, farynx, larynx, trakea samt de stora bronkerna. Här påvisas en seromukös inflammation som vid en eventuell sekundär infektion antar fibrinopurulent eller fibrinonekrotiserande karaktär. Lymfknutorna i halsregionen är vanligen förstorade.

Alla nötkreatur är känsliga för infektionen, oavsett ålder och ras. Det är möjligt att vilda idisslare kan fungera som reservoarer för BHV-1 då antikroppar mot virus har påvisats hos flera vilda idisslararter. Det är ännu inte klarlagt varför vissa virusstammar främst angriper respirationsvägarna, medan andra framför allt ger upphov till den genitala formen av infektionen. Historiskt anser man att IPV infördes till Nordamerika och där gav upphov till den genitala formen. Men vid introduktion i de täta populationer som feedlot-systemen ger upphov till passerade virus snabbt genom många värddjur och därmed adapterades virus till respirationstrakten.

Den respiratoriska formen av sjukdomen sprids främst genom nossekret och upphostade droplets men även genom direktkontakt, medan den genitala formen främst sprids via betäckning och infekterad sperma. Sjukdomen kan även spridas med infekterad sperma. Virus kan kvarstanna latent hos naturligt infekterade djur under djurets återstående livstid. En reaktivering kan inträffa om djuret stressas eller behandlas med stora doser kortison. Ett infekterat eller seropositivt djur måste alltså betraktas som potentiellt smittförande under djurets hela livstid.

Vaccinering med levande attenuerat vaccin tillämpas på många håll i världen. Användning av levande vaccin är dock inte utan risk, då vaccinviruset kan återgå till virulent form och orsaka bland annat abort. Då Sverige är officiellt friförklarat och har tilläggsgarantier för IBR inom EU, skulle med största sannolikhet stamping out tillämpas om sjukdomen påvisades här i landet.

Bovint herpesvirus 1 kan inte orsaka sjukdom hos människa.

Sjukdomen förekommer i hela världen, särskilt i områden med intensiv nötkreatursproduktion. Klinisk sjukdom har aldrig påvisats i Sverige. Under 1980-talet påvisades dock ett fåtal mjölkkobesättningar smittade med BHV-1. Efter ett framgångsrikt kontroll- och bekämpningsprogram mot IBR kunde Sverige friförklaras från sjukdomen av EU-kommissionen i maj 1998.

I Danmark påvisades kliniska symptom orsakade av BHV-1 i mjölkkobesättningar under 1980-talet. Tidigare hade enstaka, serologiskt positiva djur påvisats utan att kliniska symptom iakttagits. Det är osäkert om den BHV-1 stam orsakade kliniska symptom har importerats eller om det skett en förändring av den BHV-1-stam som ursprungligen funnits i Danmark. Ett omfattande kontrollprogram genomfördes till en kostnad av 300-500 miljoner danska kronor och BHV-1 utrotades från Danmark.