Patogenes och patologi

Aerosolsmitta ger vanligen upphov till primära förändringar i lungor och lunglymfknutor, medan oral smitta ger förändringar i lymfoid vävnad i digestionskanalen. Mykobakterierna tas upp av makrofager på infektionsplatsen. Mykobakterier kan överleva och tillväxa intracellulärt i makrofager. Genom att sammansmältning mellan fagosom och lysosom förhindras undgår bakterierna att avdödas. När makrofagerna dör frisläpps produkter som stimulerar till ett inflammatoriskt svar vilket drar till sig fler makrofager från blodet, vilka i sin tur kan bära med sig mykobakterierna till andra organ och sprida bakterierna.

Makrofager innehållande växande mykobakterier aggregerar i organ och i lymfknutor tillsammans med andra leukocyter. Allteftersom aggregaten växer uppstår hypoxi i mitten vilket ger upphov till en central nekros. Samtidigt uppstår s.k. Langhanska jätteceller, med flera kärnor i halvcirkel längs cellens ena sida. Granulomet tillväxer sakta och nekrosen tilltar i storlek. Äldre granulom omges vanligen av en bindvävskapsel och kan vara förkalkade i mitten. Dessa granulom karaktäriseras av en central nekros omgiven av epiteloidceller, lymfocyter och enstaka granulocyter samt Langhanska jätteceller med mykobakterier och är typiskt för den histologiska bilden. Mykobakterierna syns tydligast efter s.k. syrafastfärgning. Makroskopiskt ses tuberklerna som kasseösa abscessbildningar i organparenkym eller lymfoid vävnad. Ibland kan förkalkningar kännas när man skär i förändringarna. Hos vissa djurslag, ex. hjort, förekommer även mer variga abscesser.

Tuberkler i lunga och lymfknuta
Bildkälla: Dr.G.Wobeser, Canadian Cooperative Wildlife Health Centre / CFSPH

Nötkreatur, får och get

Nötkreatur, får och get uppvisar i stort sett identiska förändringar. Tuberkler kan påvisas i ett eller flera av kroppens organ och/eller i regionala lymfknutor. De centrala nekroserna i granulomen har hos nötkreatur oftast en karaktäristisk gulaktig färg med torr yta och är ofta förkalkade.

Svin

I enstaka fall ses mer generaliserad tuberkulos med spridda tuberkler i diverse organ och regionala lymfknutor. Vanligtvis påvisas dock förändringarna i tonsiller, submaxillar- och cervikala lymfknutor.

Häst

Tuberkulos hos häst förlöper inte primärt med knutbildning utan ger vanligen upphov till en diffust utbredd kronisk inflammation varför makroskopisk likhet med neoplastisk vävnad föreligger.

Hjort

Även hos hjort kan tuberkler påvisas i ett flertal organ men oftast i lungor samt lung- och tarmlymfknutor. Det är relativt vanligt att granulom påvisas i svalgets lymfknutor, vilket bör beaktas vid jakt, då huvudskott oftast omöjliggör undersökning av dessa lymfknutor. Granulomen ser oftast ut som vanliga varbölder och saknar förkalkning.

Hund och katt

Hos hund och katt kan primärinfektion utvecklas i lungor eller digestionskanal. Hos hund är infektionen vanligen lokaliserad till lungorna och utvecklas ofta till en bronkopneumoni med granulom i lungparenkymet och i regionala lymfknutor. Hos katt är infektionen oftare lokaliserad till tarmen. Infektionen kan härvid ge upphov till vätska i bukhålan och förstorade lymfkörtlar.

Comments are closed.