Patogenes och patologi

Scrapie

Smittämnet vid klassisk scrapie tycks hos möss, och troligen också hos får, ha en initial predilektion för lymfocytär vävnad, främst mjälte. Här förökas agens, och sprids sedan på okänt sätt till nervvävnad. Replikation där sker först i förlängda märgen, och senare i själva hjärnans basala delar. Utvecklandet av kliniska symtom är beroende av koncentrationen av agens i nervvävnaden, vilket i sin tur tycks beroende av infektionsport och infektionsdos.

Vid obduktion av djur med klassisk scrapie ses makroskopiskt endast hudskador och avmagring. Histologiskt ses bilateralt symmetriskt utbredd, fokal, spongiform encefalomalaci i mitthjärnans basala delar och i förlängda märgen, med vakuoliserade neuroner omgivna av frisk vävnad som mest utmärkande tecken. Ansamlingar av förändrade prionproteiner kan också påvisas med immunohistokemiska metoder. Förändrade prionproteiner har påvisats i stora delar av kroppen, inklusive muskulatur, blod, njure, spottkörtlar och med utvecklandet av känsligare diagnostik som kan detektera lägre koncentrationer påvisas det i allt fler delar.

Atypisk scrapie Nor98

Vid atypisk scrapie har förändrade prionproteiner påvisats i vävnad från CNS, men även i perifiera vävnader i kroppen. Distributionen av prionerna och vakuolisering i CNS skiljer sig från klassisk scrapie.

Leave a Reply

Your email address will not be published.