Provtagning och diagnostik

Obduktionsbilden kan i typiska fall leda till en sannolikhetsdiagnos som konfirmeras genom påvisande av antigen i vävnader eller genom odling i speciella, flytande medier. Lämpligt provmaterial utgörs av lungvävnad, pleuraexsudat och regionala lymfknutor. Specifika antikroppar kan påvisas med komplementbindningstest och är relativt tillförlitligt för diagnos av aktiv infektion. Svårast är detektion av kroniska bärare där antikroppstitern är låg. Serologi är därför bara användbart på besättningsnivå.

Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.

Epizootihandboken (SJV) Kap 18 Provtagning, provtransport och epizootiutrustning

Comments are closed.