Epidemiologi

Smittämnet överförs från kliniskt infekterade djur eller kroniska bärare via aerosol och infektionsvägen är vanligen via inhalation. Smitta har visats kunna ske på över 20 meters avstånd.

M. mycoides finns i utandningsluft och upphostningar från sjuka djur, men har även visats förekomma i nossekret hos djur i inkubationsstadiet samt i urin hos sjuka djur. Transplacental överföring har också rapporterats.  På grund av den långa inkubationstiden och den stora andelen subkliniskt infekterade djur sker sjukdomsspridningen inom en besättning vanligen långsamt och flera månader kan förlöpa innan flera djur är synbart infekterade. Kroniska bärare är av stor betydelse såväl för sjukdomens persistens inom en besättning som för dess spridning till nya områden.

Mottagligheten för infektion varierar med bl.a. individ, ras och djurhållningsform. Tillfrisknade djur är immuna mot ny infektion men har som nämnts ofta kvarstående sekvestrar, vilka, vid till exempel stress, kan släppa ut smittförande material och ge en reaktivering av infektionen.

Comments are closed.