Blödningar i lungartärens bas
Blödningar i väggen av lungartärens bas. Fokala blödningar, från petechier till drygt cm-stora, med denna lokalisation är en mycket specifik skada vid bluetongue, och anses av vissa bedömare vara patognomt för sjukdomen. Blödningen ligger i tunica media, och går att se såväl från kärlets insida som utsida. Vid milda fall av bluetongue, där inte så många övriga fynd hittas är det mycket viktigt att inspektera lungartärens bas.
Bildkälla: FAO / University of Pretoria
Patogenesen vid bluetongueinfektion är ofullständigt känd. Virus replikeras i de lymfknutor som dränerar infektionsplatsen varefter viremi och spridning till andra delar av kroppen uppstår. Förökning av virus sker i lymfocyter, makrofager samt i blodkärlsendotel med kärlskador som följd. I slemhinnan leder de sistnämnda till hypoxi och nekrotisering. Obduktionsbilden varierar med sjukdomsstadium, virusstam och sjukdomens svårighetsgrad. Sekundärinfektioner är vanliga i senare stadier. I mun- och nässlemhinnan ses ödem, hyperemi och ulcerationer, ofta täckta av gråaktiga pseudomembran. Aspirationspneumoni är en vanlig komplikation. Degenerativa förändringar ses i skelettmuskulaturen med tydliga blödningar och ödem. Huvudets regionala lymfknutor är vanligen ödematösa och hemorragiska. Blödningar i tunica media vid basen av arteria pulmonalis anses vara typiskt. Inflammatoriska förändringar i övre luftvägarna och lungödem kan också ses liksom ödem, hyperemi och blödningar i mag-tarmkanalen och i många andra organ. I huden kan fläckar av hyperemi och dermatit ses. Histologiskt ses skador på kärlendotel och förändringar som följer av dessa.