Provtagning och diagnostik

Från infekterade individer kan virusnukleinsyra påvisas i serum, blod  och vävnader med hjälp av PCR, och levande virus kan isoleras genom odling i cellkulturer. Lämpligt provmaterial på levande grisar med symtom är serum eller blod och på döda djur   mjälte, lymfknutor, tonsiller,  och njure.

Påvisande av antikroppar med ELISA eller indirekt immunofluorescens är användbart främst vid misstanke om kroniska fall.

Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.

Provtagning och diagnostik styrs av EU-direktiv (2002/60/EC) och kommissionsbeslut (2003/422/EG)

Epizootihandboken (SJV)  Kap18 Provtagning, provtransport och epizootiutrustning

Comments are closed.