Epidemiologi

Afrikansk svinpest, sylvatisk cykel

Vid akut sjukdom utsöndras stora mängder virus med kroppsvätskor och  avföring. Överföring sker vanligen genom direktkontakt, men även luftburen smitta över korta distanser  förekommer. Smittan kan också överföras indirekt. Blodsugande insekter, t.ex. löss kan mekaniskt  överföra virus. Även vissa fästingar (se nedan) kan överföra virus. Vildsvin  kan infekteras och ha betydelse som smittspridare. Matavfall med infekterat  kött är en viktig smittväg.

Kroniska och subkliniska infektioner med lägre mortalitet har också  beskrivits från enzootiska områden, i synnerhet från den Iberiska halvön . Utvecklingen  av dessa sjukdomsformer i Spanien och Portugal tros vara förknippade  med användning av levande attenuerade vaccin,  som en del av bekämpningen av sjukdomen i dessa länder under 60-talet.

Grisar som överlever infektionen  bär virus under flera månader. Smittämnet utsöndras dock endast under de första  veckorna. Virus långa överlevnad utanför värddjuret gör att indirekt spridning  via stallar samt levande och döda vehiklar är en viktig spridningsväg.  Otillräckligt värmebehandlat matavfall är en annan mycket viktig smittkälla.  Utbrott av afrikansk svinpest utanför enzootiska områden kan så gott som alltid  härledas till avfall från flygplatser eller hamnar.

I större delen av det enzootiska området i östra och södra Afrika har  den afrikanska svinpesten en sylvatisk cykel. Subkliniskt infekterade vilda  vårtsvin är reservoar och fästingar av genus Ornithodorus fungerar som vektor. Vårtsvinen kan bära virus under  långa perioder. Fästingarna, som lever i vårtsvinens bon och legor, infekteras,  virus replikeras i mag-tarmkanalen och utsöndras med saliv och exkrementer.  Överföring transovariellt och mellan utvecklingsstadier bidrar till att  bibehålla och sprida infektionen i fästingpopulationen. Sjukdomsutbrott hos  tamgrisar uppstår då dessa kommer i kontakt med fästingen. Inom besättningen  sprids sedan smittan genom direktkontakt mellan djur. Vektorn anses inte ha  någon betydelse för spridningen till nya områden. Däremot kan en ökad  utbredning av Ornithodorus-fästingar  försvåra bekämpningen av sjukdomen i samband med ett utbrott.

Comments are closed.