Beredskap och bekämpning

Sjukdomens  typiska uppträdande med hög mortalitet och dramatiska obduktionsbild gör att den  snabbt bör kunna upptäckas och isoleras om den drabbar tamgrisar. Därför är effektiv klinisk övervakning  en hörnsten i beredskapen, kombinerat med med god biosäkerhet  på gårdsnivå, importrestriktioner från  infekterade länder eller områden, och det förbud mot utfodring av grisar med  matavfall som råder inom EU.

Övervakning och bekämpning av sjukdomen hos den vilda populationen är en utmaning. Tidig upptäckt är kritiskt för att lyckas med att begränsa och utrota sjukdomen.  

Effektiva vacciner saknas och sjukdomen kan inte behandlas. Bekämpningen baseras inom EU istället på stamping-out (avlivning av hela  djurgrupper), sanering och restriktioner för djur- och andra transporter.  Bekämpningen är reglerad i EU-direktiv (se nedan) Vikten av snabb diagnos och  snabbt insatta radikala åtgärder kan inte nog poängteras.

I  områden där  ornithodorusfästingen finns försvåras  bekämpning om  smittan får fäste i fästingpopulationen  och farhågor finns att fästingarna p g a klimatförändringarna kan komma att  spridas till nya områden. Även spridning till vildsvin försvårar bekämpningen.

Bekämpningen  styrs av EU-direktiv (2002/60/EC) och kommissionsbeslut (2003/422/EG).  

Bekämpningsplan Afrikansk svinpest- Epizootihandboken (Jordbruksverket)

Comments are closed.